De små förändringarna

Trots alla förändringar som har skett i Beijing på grund av
OS, så är mycket ändå sig likt. Knappt tre veckor innan OS-invigningen är
smogen så massiv att det sticker i ögonen, och även om OS-arenorna är klara så
pågår fortfarande konstruktionsarbete för fullt runt om i staden. Trafiken står
fortfarande oftast stilla, och det går snabbare att gå till jobbet än att ta en
taxi.

Men det är de små, nästan omärkliga sakerna som visar hur
mycket Beijing har ändrats på grund av OS. De gulmarkerade strecken vid
busshållsplatser och i tunnelbanan som visar var man ska köa (och kontrollanter
som ser till att det efterlevs). Skyltarna på kinesiska toaletter som visar,
hm, hur man ska göra är mer och mer försedda med engelsk text. Att
bushållsplatser och tunnelbanestop nu ropas ut med oklanderligt engelskt uttal.

Och framförallt är det avsaknaden av vissa saker. Imorse
hajade jag till när jag hörde någon ropa utanför fönstret, och det tog en
sekund innan jag insåg att det var en ambulerande ölförsäljare. Hon cyklar runt
i området, samlar in tomma ölflaskor på cykelkärran och tar samtidigt nya
beställningar, som levereras någon dag senare. Tidigare var det även vanligt
med ambulerande sax- och knivslipare, skrotsamlare, reparatörer av olika slag
och matförsäljare. Alla hade sin distinkta slogan, som ofta ropades på en
speciell, sjungande kinesiska som jag knappt förstår. De stannade lite i varje
område och väntade på att folk skulle komma ner med det de behövde hjälp med.
Lite som Hemglassbilen, fast ett större urval av varor och tjänster. Och först
idag insåg jag att det var första gången jag hörde det den här sommaren i
Beijing.

Himmelska Fridens torg, barområdena Sanlitun och Houhai, större
turistställen – alla dessa ställen hade tidigare sin beskärda del av försäljare
som sålde krimskrams, tiggarbarn som inte drog sig för att ta tag om ditt ben
och inte släppa taget, och diverse andra ”entreprenörer” som tjänade sitt
levebröd på dumma turister och fulla utlänningar. DVD-försäljare, hallickar,
vykortsförsäljare, knarklangare, ”art students”, alltid kom det upp någon och
frågade förstulet om man behövde en viss vara eller tjänst på vissa platser.
(som kines får man sällan höra något sådant, såvida man inte har sällskap med
västerlänningar). Dessa ”oönskade element” är numera borta.

Det är ganska tråkigt att promenera i Beijing. Det är varmt,
torrt, och dammigt, men framförallt kantas de sterila vägarna bara av stora
maffiga byggnader, en efter en i all oändlighet. I både Shanghai och Guangzhou
kantas vägarna av små affärer och restauranger, vilket gör promenaden mycket
mer varierande och intressant. I Shanghai är det även vanligt med
gatuförsäljare, med all världens krimskrams på utspridda dukar på marken, som
närsomhelst kan vika ihop sina små stånd och springa iväg om polisen kommer.
Beijing hade ont om sådant redan sen tidigare, men med ett undantag i Wudaokou
är de nu obefintliga. De små ambulerande matstånden har också försvunnit från gatorna,
och likaså alla cykelreparatörer, skomakare, och diverse andra allfixare. Det
här är fattiga människor från landsbygden som inte vill mycket mer än att tjäna
ett tiotals kronor om dagen genom hederligt arbete, men som inte har tillstånd
eller mycket till rättslig ställning i Beijing. De är också ”oönskade element”,
men andra sidan av myntet. Alla migrantarbetare, förutom de som fortfarande är
anställda på konstruktionsområden, är borta nu.

Städer förändras hela tiden, och speciellt i världens snabbast
växande ekonomi går det väldigt snabbt. Utvecklingen som har skett de senaste
åren i Kina har varit otrolig på många sätt, och många har verkligen fått det
bättre. Kineser tycker om att kunna köpa sin frukost i supermarkets istället
för ute på gatan, och de tycker om att bo i nya, fina lägenhetsområden med eget
grönområde och bevakade ingångar. Jag vet att det är dumnostalgiskt av mig att
vilja ha kvar det ”vanliga” kinesiska vardagslivet, eftersom det förändras så
snabbt det också. Jag hade bara hellre sett en mer naturlig förändring än en regelrätt
utrensning innan OS.