Beihai och kinesisk nattbuss

För några dagar sedan kände vi att det behövdes lite
luftombyte. Vi färdades därför från torra, varma Beijing till fuktiga, tropiskt
varma Beihai, för att besöka Stora Ensos eukalyptusplantage. Beihai betyder bokstavligen ”norr om havet” och är Kinas
sydligaste stad på fastlandet, mitt emot ön Hainan. Staden ligger i Guangxi, en
provins känd för sina minoriteter och dialekter. Det senaste decenniet har förvisso
södra Kina utvecklats snabbare än norra Kina, men den ekonomiska utvecklingen
är ganska ojämnt fördelad. Även om den ekonomiska tillväxten i staden är bland
de snabbaste i Kina, så livnär de flesta sig ändå på turism och, som det
verkar, småskalig fiske.

Efter några dagar i Beihai skulle en grupp av oss åka till
Hong Kong, och det lättaste sättet att ta sig dit var nattbuss till Shenzhen
och sedan tåg över gränsen.

Jag har åkt långfärdsbuss några gånger i Kina, och de
omfattat allt från kedjerökande migrantarbetare (norra Sichuan) till stora
läderfåtöljer till säten (Guangzhou – Macau). Vi hade dock varnats för just
denna bussträcka, och hade nästan börjat förbereda oss för att sova i skift.

Istället möttes vi av det här. Fräscha sovplatser (även om de
bara var 175 cm långa, vilket var ett problem för speciellt Mikael, som är 196 cm lång), tv-skärmar, fräscha sängkläder, säkerhetsbälte och allmänt trevligt. Alla var tvungna att ta av sig skorna innan de gick på, så det var väldigt rent inne i bussen.

Vissa saker var dock fortfarande sig likt. Busschauffören
körde på traditionellt kinesiskt vis, dvs. på ett ganska självmordsbenäget
sätt, vilket var en trevligt ångestfylld påminnelse om att vi fortfarande satt
på en kinesisk långfärdsbuss.