Fritid: shopping och streetfood

Dagen efter Sweden Day åkte jag och Jenny på en välförtjänt
shoppingtur till en lokal klädmarknad. Till skillnad från både Silk Market och
de glassiga shoppingcentren med västerländska butiker och priser, är den lokala
marknaden en kaotisk labyrint med otaliga små stånd på ca fyra kvadratmeter
var. Ingen pratar engelska och prutande är ett måste, även om priserna är långt
under västanpassade shoppingställen. Väl inne bestämde vi oss för att lägga
svenskan på is och vara undercover-kineser, men vi märkte snart en intressant
företeelse: även om vi tydligt pratade svenska med varandra och sedan bytte
till kinesiska med försäljarna, så ingick det inte i deras tankevärld att vi
kunde vara något annat än riktiga kineser. På sin höjd togs vi för kineser som
läste språk på universitetet. Det är något som märkts även i andra sammanhang: folk kanske inte blir lika förvånade över ABCs (American Born Chinese) med knagglig kinesiska, men det är fortfarande svårt för kineser att förstå att det finns kineser som pratar både ”utländska” och flytande kinesiska.

Efter shoppingturen åt vi oss mätta på lammspett och annan
kinesisk gatumat från de små matstånden utmed gatan. Alla skyskrapor som
skjuter upp i höjden kors och tvärs är en del av Beijing, men det är även
möjligheten att stå mitt på gatan och tugga sig mätt på grillad bläckfisk och
stekta pitabröd med köttfärs, för under 7 kr totalt.