Ångest på Silk Market

Silk Market är en framstående marknadsplats i Beijing med allehanda märkeskopior; väskor, skjortor, skor, alla prydda med välkända västerländska loggor. Stämningen är hetsig och rå när de övertaliga säljarna på skrikig engelska lockar och drar i de förvirrade turisterna.

I denna smältdegel av globalisering möts några av dess aktörer i ett virrvarr av brinnande säljiver och snikenhet. Där finns de kända västerländska märkena vars slogans inpräntats i våra hjärnor så att blotta skymten av dess loggor utlöser ett reflexmässigt begär. Där finns varorna som de underbetalda fabriksarbetarna producerat under sina maratonarbetsdagar och de opportunistiska fabriksägarna som insett vidden av en liten logga i ena hörnet av en tröja. Där finns vi, västerländska turister som plötsligt tycker att en tias prissänkning är värd att köpslå ytterligare en halvtimme för och där finns framför allt säljarna som har som jobb att mjölka oss på så mycket som möjligt av våra överflödiga resekassor.

Det är med en något olustig känsla jag lämnar marknaden, en kopia av en välkänd ryggsäck rikare.

Svårt att sätta ord på den diffusa ångesten men genom att ge sig in i detta skådespel fyller man väl ut kriterierna för den stereotypiska västerländska turisten: Rik, snål men ändå lättlurad.

På Silk market blottas dessutom ens oförnuftiga beteende på ett explicit sätt.

För att köpa något man egentligen inte behöver låter man sig luras av de påsydda loggornas fiktiva värde och de sluga kinesiska försäljarnas skickliga förhandlande. Samtidigt maler man sin stolthet och prutar med sällsynt snikenhet om lite småpengar, väl medveten om de tveksamma förhållandena i fabriken som möjliggjort det låga priset.

Det är säkerligen detta man gör även hemma i Sverige om än på ett mindre uppenbart sätt. På Silk market blir dock ens tunnelseende konsumtionshets obehagligt tydlig.