Packningen, eller en import- och exporthistoria

En svensk vän i Beijing kontaktade mig och frågade om jag
kunde köpa med lite saker från Sverige till henne. Det visade sig att hon ville
ha scotch-brite refillsvampar, vilket för de som inte vet (t.ex. jag) är såna
avtagbara skrubbsvampar som man kan sätta på de där diskborstarna som själva
fylls upp med vatten i skaftet. Skaftet hade hon, men skrubbsvamparna gick
tydligen inte att hitta någonstans i Beijing.

Det fick mig att tänka på packningen inför resorna till
släkten i Kina, när jag var yngre. Förutom de givna presentförpackningarna med
svensk choklad (t.o.m. Marabou är än idag tio gånger godare än Dove, en
kinesisk motsvarighet som vad jag vet inte ens fanns under 90-talet), svenskt
kaffe, smör och ost, så fyllde vi även resväskan med saker som schampoo och
balsam, men framförallt stålull, diskborstar, rengöringssvampar och liknande
hushållsartiklar. I ett land där gasspisar, wokning och fritering är vanligt
förekommande, togs sådana saker emot med stor entusiasm. I gengäld köpte vi på
oss glasnudlar, kinesiska sötsaker, solrosfrön och annan mat som fortfarande
var svåra att få tag på i kinesiska affärer i Stockholm, samt billiga, bra
tyger till gardiner och liknande. Så gick handelsrutterna fram och tillbaka i
flera års tid.

Den senaste gången jag åkte tillbaka var chokladen
fortfarande med, men de andra sakerna var på tillbakagång. Framförallt i
storstäderna kan levnadsstandarden vara lika hög, eller högre, än i Sverige,
och nuförtiden finns det gott om saker i Kina som man inte kan få tag på här. Går
man till stormarknader som Walmart eller Carrefour har de ett stort urval av
yoghurt, mjölk, hushållsartiklar, frukt och grönt och annat som vi kan få tag
på i Sverige, men även ett stort sortiment av t.ex. riskokare, kinesisk
snabbmat och kinesiska snacks och godsaker. (Goda ostar är fortfarande svåra
att hitta, om man inte går till stormarknader som inriktar sig på import av
västerländska saker för alla hemlängtande expats) Utbudet är mer varierat och
servicen bättre, eftersom det inte råder någon direkt arbetsbrist på varuhuspersonal.

Då är det trevligt med små nostalgitrippar som min väns
förfrågan om skrubbsvamparna, som påminner en om att det fortfarande finns
skillnader i båda länders moderna livsstil som gör vardagen mer intressant.

Idag åker andra gruppen till Beijing. Det ska bli spännande
att se vad folk köper på sig där och tar med hem, även om det nuförtiden nog är
mer billiga kläder, skor och prylar än glasnudlar.