Slutspurten

Ramadan börjar närma sig sitt slut och dessa sista dagar påbörjar muslimer ett göra-gott-maraton. Extra mycket koran läses, extra många böner bes och extra mycket pengar ges till fattiga människor. Det är en tid då man sover mindre och försöker använda tiden till max. Det är också nu man börjar ångra att man inte gjort mer under månaden som gått och man blir ledsen för att en månad som innebär så mycket glädje och gemenskap lämnar en.

Och så är det det här med tålamodet. Som muslim ska man ju lära sig tålamod och ständigt förbättra sig. Inte gnälla för småsaker utan se till att göra något åt dem istället.

Igår sov jag väldigt konstigt (jag hatar min säng) och vaknade stel i ena sidan, från nacken hela vägen ner till ryggslutet. Jag hade gnidit in mig i liniment när min bror ringde på dörren. Han talade lite snabbt om att man skulle försöka att inte gnälla så mycket, smärtan blir ju inte direkt bättre av det.

”Hur lätt är det då,” svarade jag halvt irriterad över allt kladd jag hade i ryggen, ”när man har nackspärr hela vägen ner till höften?” Brorsan tittade roat men förstående på mig. ”Jag vet Cherin, här om dagen kunde jag känna min huvudvärk i tån.”