Can’t I Love What I Criticize?

Nu är det 8 dagar kvar av ramadan och kroppen har helt vant sig vid fastans rutiner.
Under tiden vi har skrivit på ramdanbloggen så har vi fått reaktioner, majoriteten av den responsen varit positiv medan några enstaka individer har tyckt att vi kan ta vårt pick och pack och åka hem och utöva vår tro där istället.

Har tänkt mycket kring just denna formulering eller ska kanske säga formuleringar.
För visst har man hört åk hem om du tycker att det är så dåligt i Sverige när man har kommit med en viss kritik.
Jag är inte berättigad till att ha synpunkter och åsikter, i alla fall inte då det kommer till att beröra synsätt på saker som jag kan anse var fel i samhället.
Det dom här människorna inte fattar är att kritiken kommer av att jag bryr mig och vill engagera mig och ändra det som är dåligt till det bättre.

Till er som ogillar min existens vill jag säga följande:

Jag är en del av det svenska samhället vare sig ni gillar det eller inte och jag är här för att stanna. Tillskillnad från er som inte gör annat än sprider hat och propaganda försöker jag ta mitt ansvar som medmänniska genom att försöka vara med och påverka samhället till det bättre. Jag vill bidra till att samhället utvecklas till att bli mer tolerant mot oliktänkande, att kunna föra en dialog på lika villkor, att motverka det hat ni försöker sprida.
Det samhälle ni vill försöka skapa (som jag hoppas ni aldrig lyckas med) vill inte jag att mina barn eller barnbarn ska växa upp i, det är inte ett sådant samhälle man vill lämna efter sig.

Det är därför jag har valt att studera mänskliga rättigheter för att kunna vara med och påverka att VÅRT samhälle blir till en plats där alla ska kunna känna sig trygga och respekterade oavsett bakgrund.