Vi är kusiner, typ.

Min tid i Linköping var speciell, jag var många gånger den enda flickan med utländsk bakgrund på min skola och definitivt den enda muslimen. Därför blev den tid som jag spenderade med mina somaliska vänner extra speciell. Jag behövde aldrig förklara varför jag var muslim osv..

Ju bättre jag började lära känna dem desto fler träffade man och ofta presenterades den nya personen som en kusin till den jag redan kände. Till en början reagerade jag inte men en dag satt jag och tänkte för mig själv och kom fram till att alla somalier jag kände var kusiner med varandra.

En dag presenterar Amira (en av mina då närmasta vänner) ytterligare en kusin och då bara måste jag fråga henne. På vilket sätt är hon kusin? Är hon din mosters dotter?

”Nej, nej,” svarar Amira, ”vi bodde i samma by i Somalia innan vi kom till Sverige.”

”Men då är ni ju inte kusiner? För att någon ska vara din kusin måste det ju vara någon av dina föräldrars syskonbarn, förklarar jag.”

”Det är klart vi är kusiner, svarar Amira. ”Vi är hur tajta som helst.”

Det här är så himla coolt. Faktum är att när man studerar internationell familjerätt (med inriktning på barnrätt) så kan man se att det här med familjekonstellationer kan se väldigt olika ut på olika platser i världen. Det är verkligen inte givet att de familjerelationer som ”gäller” här är samma som de som finns i Uganda tex.

Så jag har efter noga efterforskningar (not) kommit fram till att det finns ytterligare tre sätt att bli kusin på (förutom det vanliga).

1) Man växer upp i samma by (helst innan man kommer till Sverige, men jag antar att typ Dingle och Överklix lugnt kan räknas in).

2) Dina och ”kusinens” föräldrar har känt varandra sedan ni var små.

3) Man kom till Sverige i samma flygplan.

Nå, hur många kusiner har du?