Mardrömmar mitt på ljusa dan

För ett tag sedan blev jag uppringd av en av de arbetsgivare jag sökt job hos. Jag har varit på tre intervjuer och det har känts jättebra fram till förra veckan. Då ringde den personalansvariga upp mig. ”Jo, Cherin, du vet ju att vi tycker mycket om dig och att vi är intresserade av dig.” Alhamdulillah, tack och lov tänker jag. ”Men det är så här” fortsätter hon, ”vi skulle vilja att du gör några test. Det är ett språktest, ett personlighetsrest och ett intelligenstest. Är det ok?”

Det enda jag hörde var intelligenstest. Panik. De är är jättehemska. Alltså jag vet att jag är smart, men vill helst inte ha det på papper, ni förstår? Men vad säger man? Ja, jag gör allihopa men kan vi skippa IQ testet? Hur misstänksamt är inte det?

Vi bestämde tid i helgen och jag åkte dit för att testas. Jag skrev och skrev, totalt tog testen nästan fyra timmar att göra.

Jag trodde att det hemskaste skulle vara att skriva IQ testet.

Så var det inte, ni förstår, svaren matas in i dator och sedan kommer domen.

”Cherin, du behöver inte alls vara orolig. Vad man kan se här på intelligenstestet är att du ligger på en nivå där de flesta ligger, du är helt normalbegåvad. Det är bra.”

Eller hur?! Normalbegåvad? Det var det värsta jag hört! Gör det himla testet bättre själv då! Plötsligt börjar jag känna de impulser som jag antar att de som inte går vidare i Idol känner när de försöker övertyga juryn om att de visst kan sjunga. Jag, normalbegåvad?! Jag är ju hur bright som helst! Kanske inte just på dessa frågor, men kan jag inte få göra ett nytt test? Kanske något som inte är så matematiskt? Snälla, snälla?

PS. De andra testen gick alldeles utmärkt.

//Cherin