Skilsmässor, islam och internatonell juridik

Ok, nu är jag tillbaka med min utlovade skilsmässoskola.

Vi tar det lugnt och pedagogiskt.

Islam tillåter skilsmässa, både för män och kvinnor. Man kan få ut sin skilsmässa utan någon anledning, det behöver alltså inte föreligga tex någon misshandel eller otrohetshistoria bakom. Skillsmässa utfärdas på olika sätt beroende på om den begärs av mannen, kvinnan eller gemensamt. Det behöver vi inte gå in på.

För att ett muslimskt äktenskap skall vara giltigt krävs 1) de två som ska vigas frivilliga samtycke 2) minst två vittnen 3) en vigselförättare. Precis samma som för ett svenskt äktenskap alltså. Det finnns dock en skillnad, vigselförättaren måste för en islamiskt giltig vigsel vara muslim. Det innebär att om jag skulle gift mig borgligt, och vigselförättaren inte var muslim så skulle det innebära att jag skulle vara gift enligt svensk lag. Men inte enligt muslimsk. Det innebär att jag skulle kunna vara gift med A enligt svensk lag och B enligt muslimsk. Eller ogift enligt svensk, men gift enligt muslimsk. Observera att det muslimska äktenskapet inte ges några som helst rättsverkningar i Sverige utan är endast religiöst.

Låt mig nu illustrera problemet med ett exempel. Låt säga att jag träffar min man i Egypten. Vi gifter oss, egyptisk lagstiftning innebär att islamiska äktenskap utan omsvep accepteras. Vi bestämmer oss sedan för att flytta till Sverige och registreras som gifta här med. Detta innebär alltså att vi är gifta enligt tre rättsordningar. Den muslimska, den egyptiska och den svenska. Allt är frid och fröjd-ett tag. Sedan bestämmer vi oss för att skilja oss. Här finns en mängd tänkbara scenario. Man skulle kunna tänka sig att vi skiljer oss enligt egyptisk lag. Den skulle automatisk även innebära en muslimsk skilsmässa. Men enligt svensk rätt skulle vi fortfarande vara gifta. Vi skulle också kunna skilja oss endast enligt muslimsk lag- och på så sätt förbli gifta enligt både svensk och egyptisk lagstiftning (om den hemlighålls för egyptiska myndigheter).

Det största problemet brukar se ut så här. Paret tar ut svensk skilsmässa. För att sedan jävlas med kvinnan vägrar mannen ta ut skilsmässa i det förra hemlandet. I många länder finns tyvärr en extremt ofördelaktigt äktenskapslagstiftning för kvinnor. Obs! Detta är nationella lagar, inte islamiska! Kvinnorna kommer i den här situationen oftast inte kunna åka tillbaka till hemlandet, eftersom de anses vara gifta där. Detta innebär i vissa länder att mannen kan begära utreseförbud för henne, i vissa länder kan kvinnorna inte ens få ut pass utan männens tillstånd. Det är här som Mahmoud Aldebes skrivelse kommer in i bilden. Gemensamt för dessa länder är nämligen att de alla godkänner muslimska skilsmässor. Det innebär att om domen om äktenskapskillnad får ta sig en sväng förbi moskén och stämplas där, och sedan skickas vidare till respektive lands ambassad, så får kvinnan igenom sin skilsmässa även där. Hurra!

Det handlar således inte om att moskén på något sätt ska ”godkänna” den svenska äktenskapsskillnaden, utan snarare att göra den gångbar i de muslimska länderna.

Nu när jag skrivit detta vill jag än en gång betona ett viktigt faktum. Det finns en stoor skillnad mellan den islamiska lagstiftningen, och den lagstiftning som finns i muslimska länder. Det är inte samma sak! Det finns tusentals lagar i de muslimska länderna som direkt går emot de islamiska lagarna. Många rör tyvärr kvinnornas situation. Så snälla, nästa gång ni talar om jurudiken i muslimska länder, tydliggör om det handlar om islamiska lagar, eller nationella sådana.