En liten hemlis..

Av någon konstig anledning blir det alltid så när man talar om ramadan att det kommer att handla om mat. Helknäppt eftersom syftet med ramadan är precis tvärt om. Det handlar ju om att diciplinera sig, att inte låta behoven bli begär. Hur som helst tänkte bjuda på en liten hemlighet för att berätta om min relation till begären..

Jag har sedan många år tillbaka av politiska skäl bojkottat de stora hamburgerkedjorna. Eftersom jag i princip var stammis där första året av min gymnasietid så var det inte lätt. Åren gick och jag slutade dessutom äta kött som inte var halal-slaktat. Men jag saknade hamburgarna. Jag tror att det gick 4 år utan att jag tyckte det var alltför jobbigt. Sen blev jag gravid. Kan ni gissa vad jag hade för cravings? Hamburgare. Inte vilka som helst. Utan de stora kedjornas. När jag var i åttonde månaden orkade min man inte med mitt tjat om ”hur gott det skulle vara om jag bara kunde” utan sa ”nu går vi dit så får du äta!” Jag fick honom att lova att inte berätta för någon. Speciellt inte för min lillasyster som ständigt mobbat mig för min bojkott. Vi gick in i restaurangen och jag får min burgare i handen. Det var så gott att jag grät. Sedan grät jag av skuldkänslor. Jag grät och grät.

Ja, så här i efterhand kan jag ju inte säga att det var en lustfylld upplevelse. Precis som alltig annat under min graviditet så åkte även hamburgaren upp efter ett tag. Men jag vet inte om det berodde på gravditetsillamåendet eller skuldkänslorna.

Natti