Polis, polis potatis..

Mohameds inlägg om rättegången var verkligen intressant. Det är faktiskt inte lätt att fortsätta vara en öppen människa när man möter mycket elände. Jag har har verkligen haft en blandad erfarenhet av polisen. Utan tvekan så var mitt första möte med polisen det absolut värsta. Jag var 13 år och skulle följa med min kompis för att anmäla att att hennes cykel blivit stulen. Problemet var bara det att polisen inte alls var intresserad av någon cykel. Han var mer intresserad av att ha inte fick se mina söta öron. ”Varför har du en sån där på dig? Se här på din kompis, se vilka söta öron hon har. Kan jag inte få se dina öron? De är säkert jättesöta de med.” Det var obehagligt. Och ju mer jag tänker på det desto obehagligare blir det. Min mor hälsade i alla fall på polistationen dagen efter. Jag är ganska säker på att han inte vill se några fler söta öron efter det. Skönt eller hur?

//Cherin