Krisen och teaterklassikerna

Daniel Björk frågar sig i sin ständigt intressanta blogg om inte svensk teater borde släppa sitt klassikerfokus lite. Varför snappar inte de stora teatrarna upp mer av det som det talas om i nuet? För tillfället alltså finanskrisen och lågkonjunkturen. Det ligger en del i det.

Fast just när det gäller kritiken av Alexander Mørk-Eidems Puntila/Matti (läs SvD:s recension här) känns det något orättvist. Jag kan inte tänka mig en bättre skildring av hur det måste ha känts att vara anställd hos exempelvis Bernie Madoff. I Mørk-Eidems version handlar det om en kongenial skildring av den rent fysiska rädsla man befinner sig i när man står i beroende till en annan människa, i all dennas oförutsägbarhet.

(foto: Petra Hellberg)