de Beauvoirs debut

Det har funnits en del klassikerrelaterat att läsa i understreckarna den här veckan. I måndags skrev Marianne Ahrne om Simone de Beauvoirs skönlitterära debut Den inbjudna, som utkommit på svenska för första gången i dagarna, och som jag kommer att återkomma till framöver.

Ahrne uppehåller sig främst vid den komplexa relation som tecknas i romanen, mellan paret Pierre och Françoise och den unga kvinnan Xavière som bjuds in i deras förhållande. Det är förstås lätt att dra paralleller till verklighetens de Beauvoir och Jean-Paul Sartre, inte minst som boken är dedikerade till Olga Kosakievicz, den kvinna som fyllde Xavières funktion i deras liv.

I sitt förord riktar Åsa Moberg större uppmärksamhet åt romanens filosofiska innehåll, och den ständiga diskussionen: var det Sartre som var filosofen och de Beauvoir romanförfattaren, eller tvärtom? Att de båda skulle vara både lika briljanta som författare och filosofer, ja, det blir kanske helt enkelt lite för mycket. Tur att de stundtals hamnade snett både politiskt och privat, så att de inte behöver bli för hopplöst helgonlika.