Barnes möter Chanel

Det ser ut att bli omöjligt att undvika Coco Chanel i höst. Storfilmen om hennes liv gör att Chanel-stilen hyllas och efterhärmas över uppslag efter uppslag i modetidningarna, och analyseras till döds i varje morgonsoffa. Lägg till det en tv-serie om modehuset Chanel, och de oräkneliga artiklar som dyker upp även i morgon- och kvällstidningar, och man känner redan en viss mättnad inför fenomenet.

De bästa texterna om Chanel skrevs dessutom redan under hennes livstid. Djuna Barnes, vars romanklassiker Nattens skogar kommer i svensk nyutgåva i höst, var även reporter. I Ingenting roar Coco Chanel efter midnatt (1995) finns ett urval av hennes journalistiska texter samlade.

I slutet av 1919 lämnade Barnes New York för Paris, och kom där att ingå i den grupp ”expatriates” som senare skulle kallas ”den förlorade generationen”. I sina porträtt av Parispersonligheter behöll och förfinade hon den stil hon utarbetat i New York, där hon slitit för att få in sin kreativitet i lokalreporterns standardrepertoar.

”Ingenting roar Coco Chanel efter midnatt” från 1931 är ett sådant porträtt, där Chanel tillåts utveckla sin stoiska livsfilosofi. Skönhet uppnås genom kontroll: att ge kroppen precis vad den behöver, varken mer eller mindre. ”När en kvinna inte har lärt sig vad som är naturligt, gör hennes kropp samma intryck som en ung flicka gör när hon skäms för att hon inte har läst läxan.” Barnes låter visserligen Chanel ge intrycket av att ha utvecklat en egen form av feminism, som går ut på att propagera för kvinnors rättigheter, i den mån de positivt påverkar hennes utseende.

Men det finns också en subtil underströmning av ironi i Barnes porträtt. Chanel framstår som avundsvärd och framgångsrik, men det är också tydligt att reportern Barnes inte anser denna värd priset, i alla fall för egen del. Om sitt samtal med Chanel säger hon: ”Om ni säger att för er är det naturligt att sitta uppe till gryningen, dricka allt som finns inom synhåll, klä er iögonfallande och äta tills ni är proppmätt, svarar hon bara: ”Det var en väldigt dålig natur ni har!”