Dikter om kärlek och hat

I augusti kom Dikter om kärlek och hat av Catullus ut i behändig pocketutgåva. Tore Janssons och Gunnar Hardings nyöversättning är från 2007, och skiljer sig på vissa punkter rejält från de versioner man är van vid från högstadiet och litteraturvetenskapen. Här undviker man omskrivningar och går istället rakt på sak, med effekten att Catullus kommer en närmre än de flesta av antikens författare.

Catullus tillhörde kretsen ”de nya poeterna” som letade sig till nya ämneskretsar, bortom storslagna historiska händelser och samtida politik. ”På komplicerade versmått diktade de om vardagslivet och kärleken”, som Harding skriver i sitt förord.

Den mest berömda dikten om Catullus älskade Lesbia (”Låt oss, Lesbia, leva, låt oss älska!”) finns att läsa i de flesta skolantologier, men deras förhållande verkar med tiden ha gått snett. Alla dikter om Lesbia är alltså inte lika vackra:

Å, vår Lesbia, Caelius, den kvinnan,
just den Lesbia som Catullus älskat
som sig själv och de sina, ja, än mera,
kan man se i ett gathörn, i en portgång,
runka av den berömde Remus söner.

Man skulle kunna rekommendera skolorna att köpa in klassuppsättningar av dikterna, men då skulle man kanske riskera att korrumpera eleverna. Inte ens folkhälsokampanjen ”Varannan vatten” låter Catullus vara ifred:

Men dra bort härifrån, allt blaskigt vatten
vinets fiende, dra bort till de dystra!
Här är oblandad bacchussaft vår bordsdryck.