Lefflers manifest

”Av allt vad jag har skrivit har knappast något blivit så angripet som denna bok.”

I den nya, välgenomarbetade utgåvan av Kvinnlighet och erotik ingår också ett efterord av Anne Charlotte Leffler. Hon känner sig tvungen att försvara boken och sin estetik, inte minst mot anklagelser om att det handlar om en ”nyckelroman”. Något hon tillbakavisar genom att ingående förklara sin arbetsmetod.

Hon har för Kvinnlighet och erotik fått motta kritik både för att hon som vanligt tar strid för kvinnosaksfrågan, och från kvinnosakshåll, då hon skrivit en moraliskt tvetydig skildring. Därför skriver hon rakt ut hur problematiskt det blir för skapandet att vara tvungen att utgå ifrån kvinnan som högre stående, mer moralisk än mannen.

”Att förklara människan – det är och har alltid varit den äkta konstens uppgift. Vad man i allmänhet menar med idealisering, det är inte vägen till förklaring – men sympatin, därmed, den ensam är det, som leder rätt.”

Det vill säga att ”känna med (karaktärerna) med denna sympati som icke är den personliga, vilken känner sig tilldragen blott av vissa med en själv besläktade naturer, utan den konstnärliga, som säger: intet mänskligt är mig främmande.”

Vad hon velat göra i romanen, och vad hon i stort åstadkommer i romanen, är att skildra erotiken tendenslöst, för sin egen skull, och utan att behöva tillfredsställa läsarens moraliska känsla.