Strindberg som skvallerkolumnist

Nu blev ”Societeten i Stockholm” kanske inte riktigt den samhällsomstörtande text som August Strindberg själv nog tänkt sig.

Att texten refuserades av Nouvelle Revue, den franska tidning som beställt den till att börja med, är kanske inte så konstigt. Här finns tillräckligt av politisk kritik för att uppröra det svenska hovet, men knappast nog av skvaller för att få de kändisintresserades munnar att vattnas.

Visserligen hittar man detta stycke om Anne Charlotte Edgren (senare Leffler): ”(Edgren) har en torr, medelmåttig talang, representerar den maskulinistiska, androfoba genren. Hon nöjer sig med att skriva noveller i den nya engelska stilen, strama men föga njutbara.”

Fast det är mycket milda ord jämfört med hur Strindberg omtalade Edgren Leffler i sin brevväxling med Heidenstam, till exempel i ett brev från 25 maj 1888:

”Fru Edgren uppges af Edvard Brandes resa ner och beskällas af en skogmästare här nere! Och hon är sedlighetsvän! Och har en man som tror på qvinnan! Och arbetar på den sociala frågan.”

Kanske får man tro Ellen Key, som efter en kväll i herrarnas sällskap skrev följande:

”Strindberg samt Heidenstam äro båda som gentlemän ej blott som kamrater i beteendet mot kvinnor; anse ej att grovheter och ohövligheter höra med till trevnaden.”