Manifesthöst

Det är inte bara på kultursidorna manifesten duggar tätt i höst. Förlaget Ink försöker till exempel återupprätta manifestformen genom att ge ut inte mindre än två manifest i år. Åtminstone ett av dem borde vara intressant också ur ett klassikerperspektiv, Sara Edenheims Det anakronistiska manifestet.

De litterära manifesten måste nog ändå sägas ha haft sin storhetstid kring sekelskiftet 1900. Då kunde man ibland få se manifest som inte bara räknande upp principer för skrivandet, utan som faktiskt levde upp till epitetet ”litterära”. De mest begåvade manifestförfattarna har däremot sällan visat sig vara de mest begåvade författarna. Ta Marinetti, vars futuristiska manifest återutgavs på svenska för något år sedan av Bokbål förlag. Det är visserligen ett språkligt sprakande, levande manifest, men också den enda av Marinettis texter man längre talar om och läser.