Klassikerbloggen

Elise Karlsson

Elise Karlsson

Årets Selma Lagerlöf-pristagare, Lars Gustafsson, har skrivit ett mycket läsvärt tacktal, ”Om Selma Lagerlöfs storhet”, som finns utlagt på hans blogg.

Där pekar han bland annat på Lagerlöfs svårighet att förhålla sig till sin egen originalitet, och hur denna skiner igenom i debutromanen Gösta Berlings saga mer än någon annanstans. Han jämför med H. G. Wells: ”Något liknande gäller kanske ändå Selma Lagerlöf. Är inte det som händer efter Gösta Berlings saga ett liknande heroiskt försök att uppnå ett slags normalitet?”

Det är visserligen begripligt att Lagerlöf efter debuten rörde sig mot en mer ”normaliserad” stil, om man ser till det mottagande som boken fick. Detta finns beskrivet bland annat i Per I. Gedins bok om förläggaren Karl Otto Bonnier.

Både Carl David af Wirsén och Karl Warburg sågar boken, medan Levertin är mer kluven: ”detta verk är verkligen högst märkligt – det är den sällsammaste brygd av gott och ont jag sett (…) fraser (…) ur sensationslitteraturen (…) och sidor som äro beundransvärda av fantastisk kraft och liv.” Det är just originaliteten som drabbar honom, på en gång lockande och frånstötande.

Fler bloggar