Uppvaknandet

En roman som använder semestern just som den plats där nya insikter blir möjliga är Kate Chopins Uppvaknandet (1899, på svenska 1977 i översättning av Margareta Lundgren). Boken, och för den delen världen, är delad i två: semesterön Grand Isle, och det New Orleans där Edna Pontellier lever till vardags.

Det är i Grand Isle som hon lockas att öppna sig för ett nytt sätt att leva, som hon börjar se sin make, sina barn och sitt oengagerade sätt att leva med dem för vad det är. Ett drömliv som har mycket litet med henne själv att göra. Sakta öppnas hennes ögon av havsluften och havet självt. Och inte minst i mötet med musiken, pianomusiken som är lika förlösande för henne som för Lucy Honeychurch i Ett rum med utsikt:

”The very first chords which Mademoiselle Reisz struck upon the piano sent a keen tremor down Mrs. Pontellier’s spinal column. It was not the first time she had heard an artist at the piano. Perhaps it was first time she was ready, perhasp the first time her being was tempered to take an impress of the abiding truth. (…) the very passions themselves were aroused within her soul, swaying it, lashing it, as the waves daily beat upon her splendid body.”