Elise Karlsson
I en kommentar föreslog en av läsarna att jag skulle skriva om Prousts Balbec som exempel på klassisk semesterskildring. Jag har citerat ur På spaning efter den tid som flytt tidigare, men jag gör det gärna igen. Det är ur den andra delen, ”I skuggan av unga flickor i blom”:
”I Paris hade Gilberte blivit mig mer och mer likgiltig tack vare Vanan. Ombytet av vanor, det vill säga Vanans tillfälliga upphörande, fullbordade Vanans verk då jag reste till Balbec. Den försvagar och stadgar, den medför upplösning och håller kvar i oändlighet. I åratal hade jag dagligen på ett ungefär kalkerat mitt själstillstånd efter föregående dags. I Balbec låg jag i en ny säng där jag varje morgon serverades en annan frukost än den jag varit van vid i Paris, och detta gav intet stöd åt de tankar som brukat tjäna som näring åt min kärlek till Gilberte. Det finns fall (visserligen sällsynta), då ett stillasittande liv gör dagarna orörliga och då det bästa sättet att vinna tid är att byta vistelseort. Min resa till Balbec var som en konvalescents första promenad – han väntade bara på detta tillfälle för att upptäcka att han redan blivit frisk.”
Det är förstås den fantastiska Gunnel Vallquist som har översatt stycket ovan. Översättare och översättning kan man förresten läsa mer om på det nyligen lanserade Svenskt översättarlexikon.