Om möss och morallag

Ett antal av de böcker som diskuteras i Lost Classics är skrivna på andra språk än de stora kulturspråken. Det är kanske inte särskilt förvånande att det är just de böckerna som man riskerar att missa, som tenderar att få en fördröjd kanoniseringsprocess.

Författarinnan Siri Hustvedt väljer till exempel att lyfta fram tjeckoslovakiska Bohumil Hrabals Jag har betjänat kungen av England.

På senare år har Hrabals verk främst utgivits på små förlag i Sverige, som Symposion och Ruin. 2006 kom till exempel En alltför högljudd ensamhet på svenska för första gången, en kort roman som Hrabal själv räknade som en av sina bästa. Förutom att det är en mycket bra roman är den också intressant för den klassikerintresserade rent tematiskt.

Romanens Hanta representerar utopin om den bildade arbetaren, med en lika stor passion för antikens tänkare som för det arbete han utför med att pressa samman kasserade böcker. Och ett lika handgripligt förhållande till båda.

Hans själsliga längtan blir desto vackrare för att den miljö där den gror är låghetens och smutsens, just för att han får kämpa sig till sin kunskap. Och ändå ter sig denna eviga kultur ibland lika flyktig som den vardag han ibland undandrar sig med ölens hjälp: ”jag började darra, jag såg att i dessa musögon just då fanns något som var mer än stjärnhimlen över mig, mer än morallagen inom mig.”