För första gången på svenska

En av de böcker som tillägnas en essä i Lost Classics kom nyligen ut på svenska för första gången, Ingeborg Bachmanns Malina. Läs Martin Lagerholms recension av den kanoniserade romanen i Svenska Dagbladet här.

Denna mångtydiga roman var tänkt som en ouvertyr till ett än mer komplext bokprojekt som aldrig blev av, och på sätt och vis är Bachmanns ett författarskap som aldrig blev av. Trots ett antal tidigare utgivna verk var detta det bokprojekt som skulle bli Bachmanns mästerverk. Allt det skriver den svenska översättaren Linda Östergaard om i sitt efterord.

Det är en fascinerande roman, och mest fascinerad blir jag under läsningen av Bachmanns absoluta vägran att fixera intrigen, karaktärerna, meningen. Trots att mycket energi läggs på att bygga upp illusionen av genomskinlighet och uttydbarhet svävar allt i osäkerhet. Det är en styrka i romanen, då det gör det möjligt för den att vara på en och samma gång en historia om en enskild kvinnas öde, om Österrike och om världen. Östergaard skriver att: ”Före Ingeborg Bachmann fortsatte krigets mekanismer ständigt att verka, både i form av det verkliga världskrigets konkreta konsekvenser i samhället och i det subtilare krig hon senare identifierade i sin omedelbara närhet, i efterkrigstidens Österrike och Tyskland (…)”

Bachmann studerade filosofi och skrev doktorsavhandling om Heidegger, men när man talat om hennes influenser har kritiker oftast nämnt Wittgenstein och Robert Musil. Självklart en god anledning att läsa om Mannen utan egenskaper.