Elise Karlsson
Den här veckan skriver jag alltså om olidliga klassiker. Apropå Lars klassikerlista invände Olle i en kommentar förra veckan att: ”Brott och Straff och Bergtagen är ju totalt olidliga och Processen snudd på.” Jag fnissade lite igenkännande åt Brott och straff och Processen innan jag såg att Bergtagen var inklämd däremellan. En både rolig och smart roman ju, skriven på ett sätt som mycket kongenialt fångade sanatoriets monotoni. Dessutom, kom jag på, tyckte jag ju vid omläsningen inte att Brott och straff var så värst dålig. Processen – tja, det kunde ju fortfarande vara översättningen det var fel på och…
Nåja, när man väl har tipsat om vad man ska läsa i sommar, så känns det minst lika angeläget att varna för de klassiker man bör undvika. Även om jag som kanske antyds ovan misstänker att det kommer att visa sig finnas mycket litet konsensus kring vad som faktiskt är olidligt.
Vilka klassiker är det ni själva inte står ut med?