Elise Karlsson
Det sista tunga sommarläsningstipset för veckan är också ett tips till mig själv. En bok som jag köpte på Hedengrens för ett antal år sedan, och som jag tar fram ur bokhyllan i början av varje sommar. Nu är det dags att läsa den, tänker jag, nu när jag har tid. Efter att ha bläddrat i den och läst den underbara inledningsmeningen lägger jag ned den på valfri möbel, där den blir liggande tills det blivit höst igen, och dags att ställa in den i bokhyllan igen. Alla 1184 sidorna.
Men den här sommaren…
Boken är den japanska Berättelsen om Genji, kanske mest känd som ”världens första roman”, som skrevs någon gång i början av 1000-talet av Murasaki Shikibu. Om författarinnan vet man mycket lite, och än mindre om hennes verk och dess tillkomst. Finns alla originalkapitlen med i boken i dess nuvarande form? Är det tänkt att vara en historisk roman? Är det verkligen så här det ska sluta?
I förordet till den engelskspråkiga Everyman’s Library-utgåvan (jag kan tyvärr inte japanska, och enbart ett urval finns översatt till svenska) skriver översättaren Edward G. Seidensticker att mycket i texten i alla fall tyder på att boken skrivits kapitel för kapitel under en längre tid (möjligen som ett slags följetong för det hov där Murasaki Shikibu var hovdam efter sin makes död). Inte minst med tanke på att boken börjar så stapplande men blir starkare allt eftersom, enligt Seidensticker. ”Som bäst kan man försäkra den prospektive läsaren att Murasaki Shikibu hela tiden blir bättre och bättre”, skriver han finkänsligt.
Nästa vecka skriver jag om en boktyp som den här diskussionen påminde mig om: den olidliga klassikern.