”Jag svarade att jag inte tyckte något alls men att det var intressant”

Den nya utgåvan av Främlingen innehåller ett efterord av idéhistorikern Michael Azar. Där beskriver han bland annat hur Camus kallat Mersault för en ”martyr för det absurda”. Azar själv karaktäriserar Mersault som en människa som vet att: ”endast slumpen, sinnligheten och den spontana inlevelsen förmår vägleda ett liv utan högre mening.”

Han lyfter också fram hur domen mot Mersault reflekterar samhällsordningen: i den kolonin Algeriet är en fransk sons tårar över sin mors död viktigare än en arabs liv.

En annan martyr för det absurda är Jerry Seinfeld, i TV-serien Seinfeld. Liksom Främlingen handlar verket under väldigt lång tid om absolut ingenting, och avslutas med en rättgång. Liksom Mersault döms Jerry Seinfeld och hans vänner på basis av sin personlighet, snarare än för det brott man är anklagas för att ha begått.

Hur reflekterar då Seinfelds dom det samhälle där serien utspelar sig? Brottet han döms för ligger egentligen mycket nära brottet han anklagas för. Det är ett underlåtenhetsbrott: Seinfeld med vänner har bevittnat ett rån och istället för att ingripa valt att filma medan man hånfullt kommenterat händelsen.

Mersault sticker ut i det samhälle där han lever, men i Seinfelds värld (New York, Los Angeles) är det absurda förhållningssättet det förhärskande, varje människa lever utan Gud och styrning.

Det är inte förrän Seinfeld och hans vänner hamnat utanför storstaden, i ett litet samhälle i Massachussets, som deras handlingar får en annan inramning och deras absurda förhållningssätt synliggörs och bestraffas. I detta ”andra Amerika”, tycks serien säga, lagstiftar man om etik för att skydda sig mot hotet från de sekulariserade storstäderna.