Vad är en klassiker?

Bästa sättet att definiera vad en klassiker är, är kanske att utgå ifrån en klassisk text? I en recension av Thomas Carlyle formulerar George Eliot skarpt vad som är bra litteratur och därmed också en klassiker:

“… den mest verkningsfulla författaren är inte den som utropar en viss upptäckt, som övertygar mig om en viss slutsats, som demonstrerar att denna åtgärd är rätt och denna fel; utan det är han som hos andra manar fram den aktivitet som med nödvändighet utmynnar i upptäckter, som väcker människor ur likgiltigheten inför vad som är rätt och fel, som stärker deras energi att söka efter sanning och att leva upp till den vad det än må kosta.”

Av det kan man kanske också dra slutsatser om vad en klassiker inte är: politiskt korrekt till exempel, eller odiskutabelt fulländad. För även om den typ av författare som Eliot talar om är någon som kan väcka beundran är det också en författare som kan ge upphov till irritation eller till och med avsky. Någon som det helt enkelt inte finns en konsensus kring. Eliot fortsätter:

“… de senaste tio eller tolv åren har knappt en engelsk bok skrivits som inte skulle ha varit annorlunda om Carlyle inte hade levt. Hans inflytandes karaktär märks bäst av det faktum att många av de människor som minst håller med honom i hans åsikter är de för vilka läsningen av Sartor Resartus var en epok i den egna sinnesutvecklings historia.”

Man kan kanske tillägga att George Eliot här tycks se på traditionen mer som Harold Bloom än som sin namne Thomas Stearns.

När man har kommit fram till ungefär vad en klassiker är kommer också den oundvikliga frågan: varför ska man läsa dem? I ”The Apes of the Dead Sea” som Eliot citerar i sin helhet, använder sig Carlyle av en myt för att illustrera vikten av att värdesätta kulturen. De människor som inte gör det blir här bokstavligt talat till apor:

” – truest, tragicalest Humbug conceivable by the mind of man or ape! They made no use of their souls; and so have lost them.”

Och även om man inte håller med Carlyle – Eliot uppmuntrar oss ju att inte göra det – så är det en utgångspunkt så god som någon för att förklara nyttan med klassiker: Använd din själ, eller förlora den.