Sju magra år?

Sacos samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg fnyser åt pratet om ”gröna skott” . Krisen har långt kvar till en vändning, varnar han.

I en rapport om unga akademikers arbetsmarknad påpekar Wetterberg att kriser nästan alltid är mer utdragna och mångfacetterade än vi skulle önska.

Som exempel jämför han med 1990-talskrisen: från starten med ränteköraren mot kronan i oktober 1990 dröjde det till 1994 innan arbetslösheten kulminerade. Och socialbidragen toppade först 1997-98.

Slutsatsen blir biblisk:

– Den äldsta konjunkturbedömningen stod sig ganska väl – efter 1980-talets feta år följde krisens sju magra kor.

Kanske står sig Gamla testamentet som prognosinstitut. Men Gunnar Wetterberg blandar i viss mån äpplen med päron. Ingen hävdar att utvecklingen på arbetsmarknaden är parallell med konjunktursvängarna, det tar tid innan sysselsättningen vänder.

Akademiker borde ha en stark ställning på arbetsmarknaden, när vägen till ökad tillväxt enligt den allmänna uppfattningen går via ökat kunskapsinnehåll i varuproduktionen och kvalificerade tjänster.

Men som den nya rapporten lyfter fram slår konjunkturnedgången hårdast mot de som inte hunnit etablera sig i arbetslivet. När arbetslösheten ökar samtidigt som antalet lediga jobb minskar korkas arbetsmarknaden igen för alla unga, varnar Saco.

Som passar på att vädra några käpphästar som lösning. Den ena är att Arbetsförmedlingen – efter många påstötningar – skärper sig och ökar kompetensen i hur akademiker stöttas. Den andra att införa akademikerpraktik för nyexade.

Minskningen av de lediga jobb är dramatisk. På ett år har antalet nya lediga jobb hos Arbetsförmedlingen i princip halverats. I maj var det 30 000 nyanmälda platser, en minskning med 29 000 jämfört med maj förra året, enligt Arbetsförmedlingens senaste månadsrapport.