Johan Myrsten
När Kinas ekonomiska tillväxt nu sjunker påminns omvärlden än en gång om hur viktigt talet åtta är för de kinesiska ledarna.
Åtta är traditionellt ett lyckotal för många kineser, och det var därför ingen slump att OS i Peking inleddes åtta minuter över åtta på kvällen den 8 augusti 2008 (080808).
I modern tid har åtta också blivit ett nyckeltal i Kinas ekonomiska politik, genom att en BNP-tillväxt under 8 procent ofta pekas ut som en riskabel gräns eftersom en tillväxt under den nivån anses innebära en risk för socialt missnöje. I många andra länder skulle en tillväxt på 8 procent ses som mycket stark, men i Kina har behoven av nya jobb och förväntningarna om ökade inkomster beräknats kräva en tillväxt i ungefär den klassen.
Alla håller inte med om den beräkningen, och med stigande standard brukar länders ekonomiska tillväxt bli lägre. Fyra procents tillväxt i en stor ekonomi kan ju innebära en större standardhöjning än åtta procent i en liten ekonomi. Och Kinas ekonomi är flera gånger större nu än för bara tio år sedan.
Men för topparna i Peking har alltså en tillväxt på omkring 8 procent länge varit ett mål, och många kritiska analytiker är övertygade om att siffror friserats både upp och ner vid olika tillfällen när den verkliga tillväxten varit för stark eller för svag.
Den officiella tillväxttakten i Kina sjönk till 9 procent tredje kvartalet, efter att ha legat strax över 10 procent första halvåret och runt 12 procent förra året. Eftersom det mesta pekar nedåt och regeringen just sett sig tvungen att lägga fram ett gigantiskt stimulanspaket är den allmänna uppfattningen att fjärde årets tillväxt kommer att bli lägre än tredje.
Det är i det läget som åttan åter blir viktig. Skulle tillväxten sjunka klart under 8 procent kan det bli oro i lägret, och därför är frågan inte bara hur ekonomin utvecklas i verkligheten utan också hur den kommer att se ut i den officiella statistiken.
Visserligen hävdas ofta att kinesisk statistik blivit betydligt bättre än förr. Men det finns också gott om skeptiker som kan instämma med skribenten David Pilling i Financial Times (torsdag den 13 november): ”Kinesisk statistik och kinesiska mjölkförpackningar har något gemensamt: tro inte vad du läser på omslaget.”