Lars-Georg Bergkvist
Än är det för tidigt att ropa hej. Men man kanske vågar sig på en försiktig viskning.
För det finns faktiskt tecken på att de gigantiska räddningspaket som dragits igång på båda sidor av Atlanten – med omfattande statliga garantier för nyutlåningen – har börjat resultera i ett visst töväder på den djupfrysta globala finansmarknaden.
Libor – den interbankränta som bankerna tar ut när de ger korta lån till varandra – sjönk igår från nästan 5 till omkring 4 procent. Det är den största nedgången som noterats på nio månader. Och Libor brukar användas som en ”barometer” över stämningsläget på kreditmarknaden. Höga liborräntor = stor oro och misstro.
Dessutom kom rapporter från USA om att företag, kommuner och delstater börjat få det lite lättare att skaffa sig den kortfristiga finansiering från den privata banksektorn som behövs för att klara löpande utgifter som hyror och löner. Den senaste tiden har centralbanken, Fed, tvingats gå in i den privata finanssektorns ställe.
De här signalerna har också dämpat den hysteriskt uppskruvade stämningen på aktiemarknaden. Det har inte bara avspeglat sig i en viss kursåterhämtning. Det kan också avläsas i det Vix-index som tas fram av futuremarknaden CBOE i Chicago. Vix- som i vardagstal brukar kallas ”orosindexet” (”fear index”) – pejlar indirekt den förväntade volatiliteten på New Yorkbörsen under de kommande 30 dagarna.
Indexet är därför en barometer över stämningsläget på börsen. Och det har sedan i fredags gått från vad man kan beteckna som ”full panik” till ”djup oro”.
Det här betyder inte att finansmarknaden står inför ett snabbt tillfrisknande. Tvärtom. Det kommer att ta tid. Lång tid. Men man kan ändå hoppas att det är det första, stapplande steget på den långa och krokiga väger till ett mer normalt fungerande internationellt finanssystem.
Läs mer om finansmarknandens barometrar i Leif Petersens analys i onsdagens papperstidning (22/10).