Lars-Georg Bergkvist
New Yorkbörsen torsdag: Dow Jones Industriaktieindex hackar upp och ner till dess en dryg timme av handeln återstår. Då kommer ett häftigt lyft – index svänger från minus 1 till plus 4,7 procent.
Det är inte utan att det väcker déjà vu-känslor.
I september 1987 kom jag som SvD:s nye USA-korrespondent till New York. Bara en dryg månad senare imploderade aktiemarknaden.
På en enda dag – ”den svarta måndagen”, den 19 oktober – rasade Dows index med 22,6 procent. Och frågan om varför är fortfarande ett hett debattämne. Någon entydig förklaring finns inte.
Men det som väcker hågkomster för den som hade som jobb att bevaka Wall Street ”från parkettplats” är veckorna och månaderna därefter. För det var samma börsmönster då som nu.
Kurserna svängde vilt. Från plus 10 procent ena dagen till minus 10 procent några dagar senare.
Men inte nog med det: Man var alltid tvungen att vänta till dess sista affären för dagen var gjord på börsen innan man kunde våga sig på en summering av börsdsagen.
Det var mer regel än undantag att kurserna rörde sig neråt under hela dagen för att plötsligt under den sista timmen, halvtimmen eller ibland bara de allra sista minuterna vända brant uppåt.
Eller tvärtom.
Precis som idag, alltså. Så uppträder bara en marknad där paniken bubblar under ytan.