Tvivelaktigt sätt att rädda ett trist äktenskap

”Hundra år av äktenskap” var rubriken på seminariet. En dam i publiken, som kanske velat mäta sitt eget förhållande mot de två författarnas romanfigurer, muttrade besviket på vägen ut: ”Falsk marknadsföring!” I själva verket kom seminariets 45 minuter mest att handla om sex på swingerklubb som en väg ut ur äktenskaplig tristess.

På scenen hade den danska författaren Anne Lise Marstrand-Jørgensen och svensken Bengt Ohlsson pratat intensivt om sina båda romaner ”Det man inte vet” och ”Swing”.

Den danska romanen spänner över de fem åren mellan 1969 till 1974. Bengt Ohlssons roman utspelar sig i nutid, huvudpersonerna är i hans egen ålder, runt 50, och barnen har blivit vuxna.

–      Passionen är ett sätt att känna sig levande igen, sa Anne Anne Lise Marstrand-Jørgensen och funderade över att romanfiguen Eriks maniska intresse hade kunnat handla om något helt annat. På samma sätt som han nu övertygar sin hustru att gå på swingerklubb hade han propagerat om politik tidigare.

Hustrun Alice följer med av rädsla för att förlora honom, men sedan händer något med henne.

Hur samlivet ser ut säger mycket om den tid vi lever i, konstaterade de båda författarna.

– Sexet blir lätt krångligt hur upplysta och fria och pratande vi än är. Allt vi släpar med oss genom livet finns i sexualiteten, sa Bengt Ohlsson.

Därpå gled samtalet mellan Bengt Ohlsson och den manlige moderatorn in på dansk gladporr, medan danska Anne Lise såg helt oförstående ut. Hon vände snabbt diskussionen till nutid och sa:

–      I Danmark drömmer unga människor om 50-talet när män var män och kvinnor var kvinnor. Jag skulle vilja ruska om dem. Det är en av anledningarna till att jag skriver om den här tiden.

Hennes roman har redan fått en uppföljare som kommit ut på danska. Då är parets dotter vuxen och historien spinner vidare in på 2000-talet.

Bengt Ohlsson konstaterade att tanken att sex på swingersklubb skulle väcka ny passion eller ta död på äktenskaplig tristess är dömt att misslyckas.

– Swingersbesöket blir en puckel de går vidare med i livet. Min erfarenhet är att kriser är en sten i skon ska gå vidare med, snarare än något som utvecklar.