Föga konsensus om SD-bevakning

Hur ska medierna förhålla sig till Sverigedemokraterna? Den frågan har varit utgångspunkt för en av senare års hetsigaste medieetiska diskussioner, kanske också den rörigaste. I många fall har de som debatterat inte ens kunnat enas om en gemensam utgångspunkt. Medan vissa anser att partiet bryter mot grundläggande demokratiska värderingar – något man som mediehus bör ta avstånd från – menar andra att att SD ska granskas och bemötas på samma sätt som andra politiska partier.

När en panel tar sig an frågan i Aftonbladets monter präglas samtalet av samma brist på samsyn. Ekot-journalisten Daniel Öhman svarar ”ja, delvis” på frågan om det var journalistiken som gjorde så att Sverigedemokraterna fick 13 procent av rösterna i valet. Den norska journalisten Marte Michelet, däremot, anser att journalister är självupptagna och överskattar sin betydelse:

– Jag tror att SD:s framgångar beror mycket mer på strukturella förhållanden än på hur de beskrivs i media.

Daniel Öhman försvarar sitt och kollegan Bo Göran Bodins avslöjande om Jimmie Åkessons nätspelande med att ”det är en person som kanske ska hand om statens finanser”. Marte Michelet fördömer publiceringen och menar att spelproblem är en privatsak.

När Öhman ska beskriva hur rapporteringen kring SD generellt har sett ut säger han att den medverkat till att normalisera partiet.

– Vi har bidragit till att ge dem den här offerrollen som de gärna spelar på. Det är väldigt känsligt att göra kritiska reportage om sverigedemokrater, man måste vara mer objektiv än när man granskar andra partier, säger han.

Michelet anser tvärtemot att svenska medier gått otroligt hårt åt SD.

– Jag hoppar verkligen att svenska tidningar slutar med kampanjer i stil med Aftonbladets löpsedel ”Vi är 87 procent”. Det kunde lika gärna ha varit en SD-annons, det är så attraktivt för dem att bli utmålade så.

När samtalet tagit slut är man är man inte särskilt mycket närmare ett svar på den där frågan.