Finns det något värre än att vara medelklass?

Hur skildras medelklassen i dagens svenska romaner? Som en sexuellt överförbar sjukdom. Det kom författaren Therese Bohman fram till i sin uppmärksammade Timbroessä ”Den borgerliga romanen och medelklassens självförakt” tidigare i år, där hon granskade sju romaner om medelklassen i dag.

– Att vara medelklass är något man skäms över, som: ”Hur kunde det hända mig, jag är ju inte en sån som är sådan här?” säger hon i ett intressant samtal i ämnet och tillägger lite senare att medelklass är som en tvångströja som tar död på livslusten.

Vad är det som är så skamfullt? En av de undersökta romanerna är Erik Helmersons ”Den onödige mannen”. Han, som också medverkar i samtalet, kan inte själv förstå det där behovet av att ifrågasätta sig själv. Medelklassen är ju en sympatisk klass som betalar sin skatt, uppfostrar sina barn och så vidare, menar han. Therese Bohman, själv från arbetarklassen, har tänkt just så där:

– Jag har alltid tyckt att det verkar så trivsamt  i medelklassen, man läser romaner och diskuterar politik och går ut och äter. Varför ska de vara så skamsna över det?

Erik Helmerson håller med:

– Är det så jävligt i medelklassen, så stick därifrån då. Det är okej, Sara Kadefors, du får lämna ditt villaområde men sitt inte och klaga, säger han apropå en av de analyserade romanerna, Sara Kadefors ”Fågelbovägen 32”

Ämnet känns allt mer spännande, för vad vill medelklassen i stället? Inte tror man väl att det är bättre i överklassen?

– I överklassen blir man aldrig vuxen, kallar varandra för Noppe och Tjoppe och åker till Saint-Tropez och dricker champagne när man är 93 år, skämtar Erik Helmerson som egentligen tror att medelklassen är ganska nöjd, men inte vågar visa det.

– Då finns det risk att man framstår som en borgarbracka, och det vill man ju inte, särskilt inte i vår kulturskapande sfär.

För ja, så är det ju också, att de här medelklassromanerna oftast handlar om människor inom kultur och media. Var finns böckerna om den ganska framgångsrike entreprenören som åker till Thailand på semester? Panelen kommer inte på någon. Frågan kvarstår, varför detta självförakt? Är det revolt man vill, revoltera inifrån medelklassen?

– Att göra revolt är extremt mycket medelklass, suckar Therese Bohman.

Men hur ser framtiden för medelklassromanen ut? Therese Bohman är inte så hoppfull, det är knappast så att unga författare uppmanas att skriva om borgerligheten på landets skrivarskolor. Erik Helmerson tror att förändrade förutsättningar i samhället inte är så gynnsamma för romaner i ämnet. Tills vidare kan man konstatera att det inte finns något värre än att vara medelklass, i alla fall inte i skönlitteraturen.