Alkoholen – kulturen 2–0

Under gårdagen försökte journalisten Jan Gradvall lansera en ny Twitter-hashtagg för Bokmässan: #BöckernasWayOutWest. Parallellen till rockfestivalen i Slottsskogen kan tyckas krystad – när man går runt här i mässhallarna känns ”böckernas Ullared” eller ”böckernas Hades” som mer träffande beskrivningar.

Men jämförelsen är inte utan poänger.

Det är inte bara det att evenemangen är de enda två gånger per år då hela Stockholms kultur- och medieklick orkar sätta sig på ett tåg till Göteborg. På samma sätt som Way Out West etablerat sig som det lite smartare alternativet – den tänkande mannens/kvinnans rockfestival – är Bok & Bibliotek en av ytterst få branschmässor som faktiskt lyckas framkalla någon sorts romantisk aura. (Jag vet inte hur det är med er, men jag har inte hört speciellt många tala med längtan i blicken om nästa evenemang här på Svenska mässan, Socialchefsdagarna 2014.)

Den största likheten är nog ändå den inbyggda motsägelse som definierar båda evenemangen: vinets triumf över kulturen. Liksom Way Out West erbjuder Bokmässan ett fullspäckat schema av världsstjärnor och intressanta programpunkter – som en stor del av besökarna fullständigt försummar på grund av dunkande baksmälla.