Medierna blev myndigheternas instrument

MEDIEPERSPEKTIV För lite granskning, för lite ifrågasättande och för mycket dramatisering av svininfluensans framfart. Det är den vanligaste kritiken mot mediernas bevakning av smittan och massvaccinationen, i de studier som gjorts.

Under 251 dagar 2009 publicerade de fem största svenska dagstidningarna tillsammans 574 helsidor om svininfluensan. Siffran redovisas i rapporten Pandemin som kom av sig – om svininfluensan i medier och opinion, av medieforskarna Marina Ghersetti och Tomas Andersson Odén vid JMG/Göteborgs universitet, 2010.
Allmänhetens betyg på rapporteringen är mycket lågt. Enligt SOM-institutets mätning 2009 hade 29 procent mycket/ganska stort förtroende för bevakningen i radio/tv, 25 procent för morgontidningarna och 10 procent för kvällstidningarna. Det är långt under de förtroendesiffror som normalt brukar redovisas.

Mediernas roll i ett sammanhang av det här slaget är i korthet att informera, spegla och kritiskt granska. Deras största synder är att underblåsa oro där det inte finns fog för det.
Forskarna anser att medierna klarade informationsbiten och vardagsskildringarna bra, men att det fanns för många inslag av spekulation. Mer än hälften av artiklarna hade en alarmerande ton och 39 procent innehöll någon form av gissning, spekulation eller prognos. Däremot slås fast att granskningen och ifrågasättandet nästan helt saknades, med några få undantag.

Väldigt stor del av rapporteringen handlade om att förklara hur farlig influensan var. Aftonbladet hade, strax efter utbrottet av smitta i Mexiko i april 2009, rubriken ”Pesten sprider skräck i världen”. Dagens Nyheter hade några dagar senare en artikel med rubriken ”Alla måste förbereda sig omedelbart”, där det fastslogs: ”Företag bör absolut gå igenom hur verksamheten ska kunna skötas om kanske halva personalstyrkan blir sjuk under en period på några få veckor. Risken finns att några blir allvarligt sjuka, och kanske till och med dör.”

Redan i detta tidiga skede målades det alltså upp scenarier där det tillhörde det normala på ett svenskt företag att hälften blir sjuka och några dör. Då är det kanske inte så konstigt att det fanns en potential för panik och att viljan att ifrågasätta massvaccineringen var så liten.
Ghersetti/Andersson Odén skriver: ”Medierna förhöll sig i grunden okritiska till myndigheternas riskanalys”.
Som ”den enda avvikande rösten” lyfter de glädjande nog fram SvD, som ”genomgående breddade och nyanserade bilden av händelserna”. I första hand gällde det vår medicinreporter Inger Atterstam, som var mycket kritisk mot massvaccineringsinsatsen och även var först med att påpeka att det snabbt framtagna vaccinet kanske var otillräckligt testat.

Även vi bör dock ta till oss av synpunkterna om för lite grundlig granskning av hur massvaccineringen drevs igenom. Som våra reportage den här veckan visat fanns det kritiska röster, på hög nivå hos bland annat svenska smittskyddsläkare. Dessa röster borde ha hörts mer då.

Läs SvD:s serie Panikens pris här.