POLITISK TYSTNAD De fängslade Etiopiensvenskarna Johan Persson och Martin Schibbye anklagas för att ha använt journalistyrket som täckmantel för terroristaktiviteter. Det är ett bisarrt påstående, som signalerar att den rättsliga process de dragits in i är helt godtycklig. Enbart det borde vara skäl för högljudda svenska protester, från alla håll. Men det är påfallande tyst om deras öde, inte minst från politiskt håll, vilket är väldigt oroande.
I fredags var det tio år sedan tre civilklädda män knackade på hos den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak i Asmara och tog med honom på förhör. Den utlösande faktorn för att Isaak fängslades var ett öppet brev som 15 politiker i Eritrea publicerade i den tidning där Isaak arbetade som redaktör, där man vädjade om demokratiska reformer.
Den tragiska följetongen om Isaaks långa fångenskap är ett enda stort misslyckande för svensk diplomati och utrikespolitik – och en brutal påminnelse om att totalitära regimer inte bryr sig det minsta om vare sig tryckfrihet eller rättssäkerhet.
Fallet Isaak borde också vara en högljutt ringande väckarklocka när det gäller de svenska journalister som för snart fyra månader sedan greps i grannlandet Etiopien. De har redan suttit alldeles för länge i en omotiverad fångenskap. Mardrömmen är att även deras fall ska dra ut i flera år – vilket kan ske om de döms för de brott de anklagas för.
I går publicerade TV4 Nyheterna för första gången detaljer ur åtalet mot de svenska journalisterna. Där står bland annat att svenskarna deltagit i väpnade förberedelser och i fientligt syfte studerat landets oljetillgångar. De anklagas också för att ha varit förklädda till journalister och ha använt journalistyrket som täckmantel för terroristaktiviteter.
Det allvarliga med dokumentet är att anklagelserna båda är bisarra och logiska. De är bisarra ur ett internationellt demokratiskt perspektiv, där det är journalistikens uppgift att granska och avslöja missförhållanden och skildra människors utsatthet. Schibbye och Persson behöver ingen täckmantel: de är professionella och erkända journalister, med inget annat syfte än att sköta sitt jobb.
För myndigheterna är det dock logiskt att likställa deras rapportering med fientlighet och terrorism, eftersom de, likt grannen Eritrea, inte tillåter någon form av kritiskt granskande journalistik över huvud taget. Ett sätt att undvika detta är alltid att stänga gränserna, som skett i Ogaden. På samma sätt har internationella medier hindrats eller försvårats att ta sig in i andra totalitära länder under årets revolter i Nordafrika och Mellanöstern.
Att ta sig in olagligt kan ibland vara enda sättet att få ut en angelägen berättelse. Det medför dock stora risker – och när det leder till att journalister fängslas eller kidnappas är det av största vikt att omvärlden högljutt protesterar mot detta och värnar den fria journalistikens rätt.
Men i fallet Persson/Schibbye har det varit alldeles för tyst. När det gäller Dawit Isaak har det vuxit fram ett starkt stöd såväl politiskt som folkligt, med hundratusentals namnunderskrifter och manifestationer, även i riksdagen. Om de nu fängslande journalisterna hörs det betydligt mindre.
Man ska inte vara naiv och tro att folkliga protester i Sverige kan påverka i alla lägen. Men en tystnad, i synnerhet från politikers håll, är också en sorts medgivande, som kan leda till att processen förlängs.
I fallet Isaak begicks de värsta misstagen precis i början, just genom passivitet och tystnad. Att upprepa de misstagen kan få katastrofala konsekvenser.
”Som journalister bevakar vi vad som händer vare sig det är bra eller dåligt, för det är vår yrkesetiska plikt att informera allmänheten. ”
De där orden är inte mina, utan Dawit Isaaks. Det är ord värda att tänka på de närmaste veckorna.
* * * * * *
Vad gäller saken?
Journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson greps den 1 juli sedan de tillsammans med rebeller från ONLF-gerillan korsat gränsen från Somalia till provinsen Ogaden, som är stängd för omvärlden
De båda svenskarna åtalades den 7 september för terrorbrott och för att de tagit sig in i landet på ett olagligt sätt. Nästa domstolsförhandling väntas den 18 oktober.
Schibbye och Persson är etablerade journalister som i många år gjort utrikesreportage från bland annat Asien, Afrika och USA, för en lång rad nordiska dagstidningar och tidskrifter, men även för brittiska The Times.
SvD har vid flera tillfällen publicerat stora reportage av dem. Martin Schibbye rapporterade bland annat inifrån Burma inför det första valet där på 20 år och avslöjade också förra sommaren den svenske pedofil som försökte köpa sig fri från straff i Kambodja – ett reportage som fick stor internationell uppmärksamhet. Han har också gjort ett flertal resereportage för SvD:s helgmagasin K.
Johan Persson har bland annat gjort reportage för SvD om massflykten till Kenya och om striderna mot gerillan i södra Sudan. Det senare reportaget, från december 2010, nominerades i vintras till Röda Korsets Journalistprus.
I början av sommaren hade de kontakt med SvD om den kommande resan till Afrika och hade ett förslag på hur vår redaktionen och de skulle kunna samarbeta om en granskning. SvD tackade dock nej till deras förslag då och bad dem återkomma om de hade andra förslag. Det gjorde de dock inte före avresan. Sedan dess har vi inte haft någon kontakt. Efter gripandet av dem skrev vi, likt flera andra redaktioner som tidigare arbetat tillsammans med Schibbye/Persson, ett brev till UD för vidare förmedlan till Etiopien, där vi intygade att de båda är professionella journalister.
Organisationen Reportrar utan gränser har startat en insamling för Johan Persson och Martin Schibbye, där medlen går till advokatarvode och andra kostnader under den rättsliga processen. http://www.reportrarutangranser.se/
