Jag trodde SvD var bättre än kvällspressen i fråga om etik och moral.
Men jag hade fel.

Jag hoppas verkligen att SvD gör så, driver debatten vidare. Det är ett av de svåraste dilemman som finns för en som utsatts för övergrepp, särskilt av någon de står i beroendeställning till, som en familjemedlem, och som andra i ens närhet känner och litar på. Ingen vill tro att en sådan duktig och snäll person kan göra något så elakt – pedofiler blir ju ofta demoniserade – och därför väljer de den enklaste vägen – att inte tro den som anklagar. Att anklaga någon som är i livet är precis lika svårt, om inte svårare, än en person som är död, eftersom den anklagade till 100% säkerhet kommer att dementera. De gör som många andra anklagade, siktar in sig på en detalj, och utifrån den detaljen drar slutsatsen att alla andra anklagelser är felaktiga samt att den som anklagar inte är trovärdig, är ute efter att hämnas, är sinnessjuk eller något annat. Detta får ni gärna belysa, och samtidigt intervjua psykologer med inriktning på sexuella övergrepp om bortträgning, överlevnadsmekatismer och hur minnesbilder kan komma tillbaka senare i livet.

Det är tragiskt att SvD inte kan inse att det finns olika sanningar och att den som utsatts för övergrepp har sin sanning. Det som gör att man inte vågar berätta är just ifrågasättandet. Men också att man inte vill riskera att själv svärtas ner av allt hat och allt förakt som florerar kring just övergrepp och förrövaren men också i detta fall kring homosexuallitet mm. Men förringa det inte till sexuellaövergrepp det är likadant vad gäller fysisk som psykisk misshandel.

De som varit utsatta för övergrepp inom olika boenden och vårdformer har ju länge pyst sina sanningar men det är bara när vi som samhälle vågade se och framför allt lyssna som det blev till sanning inte bara för offren.

Det var uppenbarligen inte möjligt att kommunicera för offren när förgriparen levde och ej ens efter att han gått bort. Vi vuxna måste våga prata, men också prata nyanserat om just övergrepp. Förgripare som i Sjöbergs fall är ju både förgripare och kanske den enda som just sett offret i fråga. Hur tror ni det är om någon inom en såpass homofob värld som idrotten blivit utsatt? Vågar de berätta med risk att förlora gemenskap, kanske sin passion i livet (idrotten) och (ve och fasa) bli anklagad vara bög. I en miljö där det inte är accepterat att vara liten, svag och längst ner står bögen jämsides med förövaren. Men där nere finns kärringen, flickor (”skärp er ni springer ju som småtjejer/kärringar/fjollor”).

Publiceringsfrågan i det här fallet är en ickefråga och visar bara att bland de mer respekterade megafonen i sverige SvD gör just på det sätt som vi alla gjort i så många år nämligen tvekar inför sanningen – inte den absoluta sanningen om den ens finns utan för offrets sanning.

Gör inte ett medienummer av detta! Det är så uppenbart att avslöjandet igår är en del av marknadsföringskampanjen av Patriks bok som släpps idag. Finns ingen anledning att betvivla vittnesmålen och upplevelserna hos de aktiva som utsatts är inte att förringa. Det är inget fel att belysa och diskutera det men timingen känns helt fel. Och – please – lite nyanser i sammanhanget. Nu överröstar man varandra med sin uppbragdhet och överord till något som skett för 10-15 år sedan. Hade varit bra om SvD manifesterat sin ambition att värna om ungdomar som utsätts för kränkande behandling på fler sätt än att göra reklam för Patrik bok. Rimligtvis finns det betydligt fler och värre exempel.

Det är tragiskt att SvD inte kan inse att det finns olika sanningar och att den som utsatts för övergrepp har sin sanning. Det som gör att man inte vågar berätta är just ifrågasättandet. Men också att man inte vill riskera att själv svärtas ner av allt hat och allt förakt som florerar kring just övergrepp och förrövaren men också i detta fall kring homosexuallitet mm. Men förringa det inte till sexuellaövergrepp det är likadant vad gäller fysisk som psykisk misshandel.

De som varit utsatta för övergrepp inom olika boenden och vårdformer har ju länge pyst sina sanningar men det är bara när vi som samhälle vågade se och framför allt lyssna som det blev till sanning inte bara för offren.

Det var uppenbarligen inte möjligt att kommunicera för offren när förgriparen levde och ej ens efter att han gått bort. Vi vuxna måste våga prata, men också prata nyanserat om just övergrepp. Förgripare som i Sjöbergs fall är ju både förgripare och kanske den enda som just sett offret i fråga. Hur tror ni det är om någon inom en såpass homofob värld som idrotten blivit utsatt? Vågar de berätta med risk att förlora gemenskap, kanske sin passion i livet (idrotten) och (ve och fasa) bli anklagad vara bög. I en miljö där det inte är accepterat att vara liten, svag och längst ner står bögen jämsides med förövaren. Men där nere finns kärringen, flickor (”skärp er ni springer ju som småtjejer/kärringar/fjollor”).

Publiceringsfrågan i det här fallet är en ickefråga och visar bara att bland de mer respekterade megafonen i sverige SvD gör just på det sätt som vi alla gjort i så många år nämligen tvekar inför sanningen – inte den absoluta sanningen om den ens finns utan för offrets sanning.

Ordet är fritt och ska så vara när det gäller missbruk av makt. Maktmissbruk och att kuva ett barn med pedofilens manipulationer är inget annat än omskakande, vidrigt.

Detta tillåts ske i hägn av organiserat föreningsliv, inom kommuner, inom organisationer. Det kan ej bara ha varit tränaren och hans skyddslingar som meriterades av och fick sola sig i glansen av framgångarna.
Då man läsera att rykten ”funnits” om att något inte stod rätt till under åren förstår man att konstruktionen av organisationer på olika lokal nivåer och det inbördes beroendet mellan dem som sätter de olika agendorna, kan kännas så unken.

Det finns alltid andra vuxna runt omkring som väljer att se bort, inte ifrågasätta varför en t ex ”en gubbe inom idrottsverksamheten har glass, elgitarer, data-spel etc. och en lägenhet där småkillar sover över” (citat Patrick Sjöbergs uttalande i radio intervju 28/4).

Varför är det faktum att Viljo är död ett hinder för att fastställa hans skuld? Om flera personer vittnar om sina upplevelser så är väl det tillräckligt? Finns ingen som helst anledning att skydda någon bara för att personen är död. Låt hela sanningen komma fram. Att framställa frånvaro (död) som ett hinder för att fastställa hans skuld hjälper knappast.
Kristian

Han bör åtminstone ha en chans att försvara sig. Varför vänta så länge med anklagelserna? Framför allt, varför inte innan han dog?

Klart att man har en skuld trots man är död. Ingen tvivlar väl på Hitlers skuld trots att han inte är dömd. Man blir rätt tveksam, eller snarare observerande försiktig, när man skickar sina barn till allehanda aktiviteter. Faktiskt inkluderar det även skolan. Dessvärre får alla män en misstankepå sig när de arbetar med barn vilket är dåligt då de behövs som manliga förebilder bland barnen.

Tack Patrick Sjöberg för visat civilkurage.

”I Sverige, liksom i de flesta andra samhällen, har traditionellt en konsensuskultur varit tongivande, där idealet är en gemensam strävan att uppnå enighet i en kollektiv beslutsprocess.”

Källa: citat ur Wikipedia

Varför vänta till han är död? Får han nu skulden för andra kriminella saker som Sjöberg gjort? Han kunde ha gjort det medan Viljo levde och han hade haft en chans att förklara sig.

I ett rattssamhalle utgar ligger bevisvbordan pa staten – en individ maste anses vara oskyldig till dess att motsatsen har bevisats. Men hur kan nagon forsvara sig sjalv mot anklagelser nar han ar dod?

Sjöberg har nog haft en stor fan-club för sina insatser tidigare. Det han nu gjort är mycket starkt och hans fan-club förtjänar att mångdubblas. Om han så bara skulle rädda någon enda person från att röna samma öde som han gjorde så är det värt mer än allt han tidigare gjort!

Tränaren fick leva ut sin perversion hela sitt liv, han fick dö i frid och fick en gata uppkallad efter sig i Göteborg. De som ifrågasätter Patrick Sjöberg, m fl. med samma erfarenheter, visar att de inte förstår hur svåra inre känslor, tankar och kval barn och unga människor kan tillfogas av personer med makt, vuxna alt. äldre ungdomar. De som ifrågasätter fattar inte heller hur svåra dessa minnen kan vara, eller hur många år det kan ta att återuppleva och beskriva upplevelserna för någon med ord.

Dessutom har Patrik Sjöberg med flera varit offentliga personer, vilket kanske gör hela deras situation ännu svårare, är osäker på om offentligheten spelar in, med vet att jag beundrar Patrik Sjöberg för hans mod idag. Många andra utsatta kan få hjälp att orka stå och får hopp om att de också kan få förståelse och stöd.

Snälla Svenska Dagbladet, sluta urskulda er på förhand när ni publicerar saker! Ibland gör ni fel och ibland (som nu) gör ni uppenbart rätt. Genom att ständigt skriva dessa pretentiösa försvarstal riskerar ni ge ett intryck av att det egentligen inte är någon skillnad på rätt och fel. Att man alltid kan publicera, bara man kan skriva en schysst motivering med väldigt många ord.

Det Sjöberg med flera gör i boken är viktigt och bra. Det är självklart och tveklöst rätt att publicera, och det blir varken mer eller mindre så bara för att ni kan formulera orsakerna.

Men My, man måste väl kunna publicera saker som någon säger sig ha upplevt. Dessutom fler personer som vittnar om samma sak.

Debatten som nu följer skall inte handla om att någon anklagar någon död, den skall handla om att vissa personer dras till unga individer på ett sjukt och för de flesta normala människor vidrigt sätt. Det är ett reellt problem för idrotten, katolska kyrkan m fl föreningar. Vissa människor kan inte låta bli unga och barn och det skall bekämpas på alla sätt!!

Hade tränaren levt idag hade han knappast erkänt. Hans död förändrar troligen ingenting. Och förresten hur ”bevisas” övergrepp långt bak i tiden? Jo, genom att någon berättar hur det varit och därefter blir betrodd!

Det är just det som den modige Sjöberg gör idag med sin bok!

Som du sag var mitt inlagg ett svar till Kristian som skrev ”Varför är det faktum att Viljo är död ett hinder för att fastställa hans skuld? Om flera personer vittnar om sina upplevelser så är väl det tillräckligt?” Ingen av oss vet inte tillracklligt om det har fallet for att uttala mig om huruvida Sjobergs uppgifter stammer eller inte men jag anser inte att Sjobergs bok racker som bevis i ett sadant allvarligt fall!

Ang ”Hur ”bevisas” övergrepp långt bak i tiden? Jo, genom att någon berättar hur det varit och därefter blir betrodd” Att tro pa nagons historia ar inte detsamma som att den ar sann (aterigen kanske jag ska papeka att detta ar ett generellt faktum, innan jag anklagas for att forsvara Nouisianen). Bevis skulle innebara exempelvis nagra av de foton som Sjoberg uppger ha tagits.

SvD sjunker djupare och djupare ner i gungflyn. Det är äckligt att beröras av er publicisthunger!
Sjöberg förhållande till Viljo Nousiainen som inte längre lever har väl inte tredje man att göra med annat i ett politiskt propaganda syfte?

Visst det är säkert så men jag undrar bara varför han inte sagt det tidigare, varför skriva en bok? Han har likväl kunnat lyfta telefonluren till vilken journalist som helst och fått komma ut omedelbart.

Förstår inte varför ni skriver en motivering. Det är ju redan offentligt. Det både förolämpar och fördummar läsaren som inte anses kunna skilja på rätt och fel.

Vad jag ville säga är att jag inte vill att debatten endast skall handla om det juridiska aspekten av det hela. Är det rätt att anklaga någon, är han skyldig osv. Det faktum att människor som sjuka böjelser kan närma sig ungdomar genom idrottsföreningar utan någon närmare kontroll är ett samhällsbekymmer. Det är ditt, mitt och allas bekymmer. Jag tror inte att Sjöberg är ute efter att få någon fälld (har iofs inte läst boken). Han berättar något han säger sig upplevt och vill genom det skapa en diskussion inom idrotten med fokus på övergrepp. Det är en superviktig diskussion som inte får fastna i en diskussion om huruvida någon är skyldig eller ej.

Om ni som tycker boken och publiceringen är fel, lyfter ögonen över den diskussionen, ser ni inga problem alls, eller? Allt är frid och fröjd? Inga barn eller ungdomar far illa, eller riskerar att falla offer för pedofiler? Jamen, så skönt för er.

Som mamma till flera barn kan jag säga att jag inte alls är lika lugn.

Som jag tydligt sa i mitt inlagg sa har jag inga asikter om huruvida han ar skyldig eller inte.

Ifall du laser mina inlagg sa ser du att jag inte heller skrev att publiceringen var fel.

Det jag vande mig om var att flera personer, daribland dig sjalv, ger uttryck for en tro att det inte behovs nagra bevis i sadana har fall. Att barn utsatts for overgrepp ar nagot avskyvart som aldrig borde ske! Att vissa manniskor tycker att det inte behovs lika mycket bevis i dessa fall – enbart for att de ar fruktansvarda – som i andra rattsfall ar lika fel.

Ingen vill bo i ett samhalle dar forbrytare tillats ga fria. De flesta rationella manniskor vill inte heller bo i ett samhalle dar folk kan fallas for ett brott utan att deras skuld har bevisats.

Och nej – jag haller med om Sjoberg vill formodligen inte fa nagon falld eftersom han valde att publicera sin berattelse EFTER att hans tranare gatt bort. Det gor det inte mer ratt att folk sager att det racker med ett vittnesmal for att bevisa nagons skuld.

Jens, till skillnad fran Aftonbladet och Expressen sa har SVD fortfarande sin integritet kvar. Det ar YTTERST VIKTIGT att SVD skiljer sig fran dessa skvallerblaskor. Mindre stavfel, hogre kvalitet och mer trovardighet (objektivitet). Det ar val sjalvklart att man som en sista svenska ”nattidning” med klass och stil maste passa sig for att hamna i samma fack som Expressen och Aftonbladet. Man laser ju dessa ”tidningar” for underhallning och inte for deras trovardighet. Tyvarr sa tycker en stor del av den svenska befolkningen att Big-Brothers fyllefester ar mer intressanta an kvalitetsjournalistik. Vi blir mer fordummade for varje generation och motvikten fortunnas. Inte pretentiost alls. Livsviktigt.

Vad vi sällan orkar se är att en persons förtjänster och en persons tillkortakommanden är två sidor av samma mynt. Sjöberg kunde, i alla fall som vuxen, ha lämnat deras relation men valde att inte göra det, eftersom idrottskarriären var viktigare för honom. Allt väl, men han borde stå för sitt beslut och inte gnälla på en död människa. Det är ryggradslöst. Nousiainen må ha varit en dålig människa, och brinner väl i sin skärseld, men att först ha honom att tacka för en enastående karriär och därefter, när karriären är över och Nousiainen död, väcka allmänhetens avsky mot honom, det är inte aktningsvärt. Där sjönk Sjöberg.

Pappisten: ”Nousiainen må ha varit en dålig människa, och brinner väl i sin skärseld, men att först ha honom att tacka för en enastående karriär och därefter, när karriären är över och Nousiainen död, väcka allmänhetens avsky mot honom, det är inte aktningsvärt”

Det ar val ytterst aktningsvart och manskligt att Sjoberg berattar sanningen? Det ar val ocksa battre att nyansera Viljos kultstatus med kalla fakta? Man kan val bade alska och hata en person? Det hade varit betydligt tuffare for Viljo om han fortfarande hade varit vid liv just nu. Mojligtvis kan man klaga pa att Sjoberg ar en kapitalist. Den brinnande fragan (vilken ar ganska ointressant egentligen) ar ju om Sjoberg hade berattat sanningen om det inte hade varit for hans bok.

Nousiainen sammanbodde tydligen med Patrick Sjöbergs mamma. Och samtidigt var han en homosexuell som utnyttjade unga pojkar.. Kombinationen ställer frågan,

Kan Nousiainen ha inbillat sig att hans beteende var normalt ? Kanske Nousiainen i god tro gav Sjöberg m.fl. samma behandling som han själv upplevt ?

Många glömmer, att barn redan i småbarnsåldern har behov av personlig integritet. Förskolebarn uppskattar inte alltid att diverse tanter och farbröder tafsar på dem, Barnen måste redan tidigt få protestera mot oönskade kärleksbevis, och deras föräldrar måste säga till tanterna och farbröderna vid behov.

Jag minns skräcken för att onödigt hjärtliga vuxna skulle rufsa om håret etc. Men när jag sade till mina föräldrar att det var oönskat, så avstyrdes de det. Men många andra föräldrar viftade bort sina barns protester.

Om sådant här skall hindras måste barnen våga säga ifrån
Och vuxna måste ha lärt sig respektera barns integritet.

När jag läser en artikel på Brännpunkt rullar jag alltid ner för att se vem avsändaren är innan jag börjar läsa. Jag gillar att ha en tydlig avsändare, särskilt om det är ett debattinlägg. Jag skulle vilja ha avsändaren överst.

Den informativa kolumnen bredvid artiklar är ofta löjligt smal. Går det att göra annorlunda?

Och fler länkar tack. Om exempelvis en undersökning nämns i artikeln och undersökningen finns på nätet så vore det fint med en länk, kanske i sidokolumnen. Som en referenslista.