Annons

Redaktionschefens blogg

Martin Jönsson

Martin Jönsson

OFFENTLIGHET Nye S-ledaren Håkan Juholts särbo har dömts för bedrägeri, fick sparken från sitt jobb och dömdes till dagsböter. Det blev en nyhet i alla stora medier i dag, efter Dagens Industris rapportering. Allt annat hade faktiskt varit otänkbart.

Håkan Juholt var en högoddsare som ny S-ledare,. För den som vill följa spelet bakom lanseringen av hans namn rekommenderas tidningen Fokus initierade reportage om processen, som ger intressanta inblickar.

Men när han väl blev valberedningens namn har han agerat med både charm och pondus. Han övertygade många på S-kongressen och tog medierna med storm.

Att det skulle komma negativa nyheter förr eller senare var dock knappast förvånande; sådan är den mediala dramaturgin. När Di.se i dag publicerade sina artiklar om Juholts särbo och hennes brottsliga förflutna var en första reflektion att fundera om detta var något som planterats för att skada Juholt. Men efter att ha satt sig in i sammanhanget är det, ur utgivarperspektiv, självklart att detta är nyhetsmässigt relevant.

Åsa Lindgren säger själv att hon inte är någon offentlig person. Det må vara sant i någon bemärkelse, även om hon hamnade i mediernas rampljus redan när hon satt vid Juholts sida på S-kongressen.

Det som gör det relevant att publicera och granska uppgifterna om hennes förflutna handlar dock inte om henne, utan om processen att utse en partiledare. Alla partier har lärt sig av det förflutna och vet att det är viktigt att känna till alla eventuella lik i eventuella garderober, oavsett om de handlar om obetalda tv-licenser eller svarta hushållstjänster. Därför har det betydelse att klargöra vad den nye S-ledaren berättat för sin valberedning om saker som kan påverka väljarnas förtroende för honom i framtiden.

Ingen klandrar Juholt för brott som andra begått. Men det är relevant att ställa frågor om vad han sagt och inte sagt – och huruvida det fanns några skäl för honom att inte berätta. Därför blir brott som en annars inte offentlig person begått av allmänintresse.

Det finns i denna rapportering klara paralleller att dra till förra sommarens Littorinaffär. Där reagerade vissa debattörer mot mediernas rapportering om eventuella sexköp, eftersom det inte fanns några brottsmisstankar, då de eventuella brotten redan var preskriberade. Men det var inte vad den affären handlade om. Den handlade om huruvida en minister – och ytterst en statsminister – uppgett rätt skäl till avgången. Eller om man mörkat, för att slippa obehagliga frågeställningar.

I rapporteringar av det här slaget är det viktigt att undvika allt som kan likna personangrepp och insinuant journalistik. Men det är högst rimligt att ställa de naturliga frågorna, tills man får svar på dem.

 

Det här är bloggen

Ola Billger och Ann Axelsson är Svenska Dagbladets redaktionschefer och har en lång historia på SvD.


Ann Axelsson har bland annat lett flera stora utvecklingsprojekt och varit huvudansvarig för Svenska Dagbladets helgläsning.


Ola Billger är med och delar ut Bragdguldet och har varit sportkrönikör, sportchef, politikreporter och biträdande nyhetschef.


Här bloggar vi om journalistiken och omvärlden, om print och digitalt, om läsarreaktioner och om vad som händer inne på Svenska Dagbladets redaktion.

Båda gillar katter.