SvD i fokus i partiledardebatten

TIDNINGSKRÖNIKA Något otippat blev SvD en del av dagens partiledardebatt i riksdagen. Så här gick det till.

Det var när Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly skulle hålla sitt anförande i årets första partiledardebatt som han använde sig av dagens utgåva av SvD. Så här sade Ohly (och hela debatten kan läsas här):

”Jag tänkte att vi skulle ägna lite tid åt tidningskrönikan, så jag tog med mig Svenska Dagbladet från i dag. Jag tänkte att vi kan se hur det ser ut i verkligheten. Svenska Dagbladet är den tidning som jag har hemma, inte därför att de har en bra och pålitlig ledarsida – den är väl en av de mer infantila i svensk press – utan därför att det är en hederlig nyhetsrapportering i den här tidningen.

Den största nyheten, som också finns på framsidan, handlar om slumvärdar – ”Husen förfaller när slumvärdar tar över”. Det är ett reportage från Huddinge utanför Stockholm. Det som har hänt där är att det kommunala bostadsbolaget Huge genom politiska beslut av borgerliga majoriteter har sålt ut en del av sitt bestånd, som har tagits över av företag som har haft som affärsidé att snabbt tjäna pengar på att äga fastigheter och sedan sälja dem med förtjänst. Underhållet har totalt eftersatts. Slumvärdarna har tagit över. Hyresgästerna är nästan rättslösa och får slåss, skrika och gorma för att få igenom de mest nödvändiga reparationerna. Det gäller till exempel mögelskadade golv, det gäller förfallna trappuppgångar. Detta är verkligheten, ett av de verklighetens problem som har följt av den avreglering och de utförsäljningar som sker när dogmatismen får ta över borgerlighetens politiska taktik. Slumvärdarna är ett politiskt orsakat problem.

Jag vänder sida. Där står det ”Protest stoppar inte Irakplanet”. Nu ska Murad Mohammed Gustafsson utvisas från Sverige. Murad är gift med en svenska, Sandra, sedan två år tillbaka. Han har varit här i fem år. Han är en av de irakier som nu hotas av utvisning, de massutvisningar som faktiskt sker. Trots den kritik som har kommit från internationella organisationer och även från EU, fortsätter utvisningarna av kristna irakier till Irak, trots att vi vet att förtrycket och förföljelserna fortsätter. Murad är bara en av många. Men hans fall är väldigt tydligt. Han är en människa som har blivit kär i en svenska, som har gift sig med henne och som nu utvisas till en osäker framtid i ett land där han riskerar att förföljas på grund av sin tro. Det är också en del av verkligheten i det Sverige som den här regeringen har ansvar för, att massavvisningarna fortsätter.

På nästa sida står det ”Försvaret tycks inte ha vad som krävs”. Det är en artikel som handlar om att personalförsörjningen inte fungerar i försvaret. Efter den ogenomtänkta och snabbt genomförda reform som regeringspartierna fattade beslut om under förra mandatperioden, nämligen att avskaffa den svenska värnplikten, har man numera problem med rekryteringen till det svenska försvaret. Ja, det var väl kanske inte den viktigaste nyheten i tidningen.

Jag vänder sida igen, och där finns en liten artikel med rubriken ”Omstridd bantning klubbad”. Den handlar om Stockholm. Det är den fria teatergruppen Fria teatern i Högdalen som nu blir av med sina kommunala bidrag därför att den borgerliga majoriteten tycker att det är viktigare att sänka skatter än att se till att det fria kulturlivet kan överleva. Och det är ju så det är.

Det finns kostnader med alla skattesänkningar. Vi har sett dem genom regeringens politik. Vi ser dem genom kommunala och landstingskommunala majoriteter som sänker skatter och därigenom också försämrar möjligheterna att utveckla välfärden. Och kultur är i min värld en del av denna välfärd. Men det finns en rädsla hos de borgerliga partierna, en rädsla för det som inte kontrolleras och styrs. Dit hör naturligtvis de fria teatergrupperna, och dit hör naturligtvis det kulturliv som man inte har automatisk beslutanderätt över bara för att man står för bidragen. Det blir alltså färre möjligheter till kulturupplevelser i Stockholm med borgerlig politik.

Sedan bläddrar jag fram till sportsidorna, och till och med där finns verkligheten i form av borgerlig politik. ”Dråpslag mot ungas idrott” står det. Också det handlar om borgerliga förslag, och det innebär att man tar bort bidragen till ungdomsidrotten. Det innebär också att färre ungdomar får möjligheter att utöva idrott, därför att avgifterna kommer att höjas. Avgifterna är redan rätt höga. En av föreningarna, Reymersholms IK, beskriver hur medlemsavgiften visserligen är rätt låg, 125 kronor per år, men hur man sedan dessutom måste betala för varje unge som är med i ett lag. Då kan det handla om tusen eller tusentals kronor. Och de avgifterna kommer att behöva höjas, därför att nu skär den borgerliga majoriteten i Stockholm ned bidragen.

Varför gör man det? Tycker man att det är viktigt att unga förhindras att röra på sig? Tycker man att det är viktigt att idrottsrörelsen får mindre resurser? Ja, i varje fall i jämförelse med hur viktigt man anser att det är att sänka skatten. Så är det.

Jag är övertygad om att föreningarna har möjlighet att skaffa extern finansiering, säger Regina Kevius som är idrottsnämndens ordförande och moderat. Den möjligheten finns nu när det är högkonjunktur. Det gör den inte alls. Det här är ju inte några kommersiellt exploaterbara föreningar. Det är inte någon kommersiellt intressant verksamhet. Det här är ungdomsverksamhet som bedrivs av ideellt arbetande idrottsledare och föräldrar, och de vill borgerligheten bestraffa genom att minska bidragen.

Det här vara bara några exempel från dagens tidning, eftersom beskyllningen mot oppositionen var att vi inte alltid ser verklighetens problem.”

Det var roligt att uppmärksammas på det sättet. Jag tyckte också att dagens tidning var osedvanligt läsvärd, inte bara på grund av de granskningar och nyheter Ohly citerade, utan också för t ex Idagsidans seriestart om skilsmässor och Näringslivs genomgång av hur storbolagen drabbas av vinterns tågkaos.

Och nej: jag tycker inte att man ska göra några politiska kopplingar. Ibland gillar Ohly det vi gör, ibland gillar Reinfeldt det. SvD är ingen politiskt färgad tidning utom på ledarplats, där den är obundet moderat. Vi är en nyhetstidning och styrs av vår nyhetsvärdering, utan partifärg.

Jag gläds med att Ohly gillade tidningen i dag. Och hoppas att du också gjorde det.