CABLEGATE Diskussionen är intensiv om hur medierna hanterat material från Wikileaks. Här är försök till svar på några frågor.
Se också tidigare blogginlägg: Så resonerar vi kring Wikileaks-publiceringen
I går sändes reportaget ”De hemliga telegrammen” i SVT:s Dokument Inifrån. Det bygger på de läckta telegrammen från den amerikanska ambassaden och har gjorts av en grupp på SVT där bland annat frilansjournalisten Johannes Wahlström, som arbetat för public service från och till i drygt fem år, ingår.
Wahlström har också under ett par år haft nära kontakt med Julian Assange på Wikileaks och fungerade under Assanges besök i Sverige i augusti som en kontaktperson mellan Assange och svenska medier och var med på besök på flera redaktioner.
Inför Wikileaks stora Cablegate-publicering valde Wikileaks, precis som vid släppet av ”The War Logs”, att låta ett antal stora medieföretag förhandsgranska materialet och göra ett redaktionellt urval och granskning. Motprestationen från mediernas sida var att de skulle enas om ett visst embargodatum, för att få tid att jobba med materialet i lugn och ro. Dessa medieföretag var Guardian, New York Times, Spiegel, El Pais och Le Monde
Utöver detta har Wikileaks valt att låta ett antal frilansjournalister gå igenom det material som kan vara av intresse för enskilda mindre länder – däribland Sverige. Den person som fick uppdraget här var Johannes Wahlström.
Jag vet inte exakt hur Wahlströms uppdrag formulerades. Till en del har det sannolikt handlat om att han själv skulle jobba med materialet journalistiskt, vilket han gjort för SVTs Dokument Inifrån, dels se till att innehållet fick bra hantering och spridning.
Hur urvalet av medier gått till och vilka som fått tillgång till filer kan bara Wahlström svara på . Det som framgått av publiceringar hittills är att det åtminstone handlar om Aftonbladet, SVT och SvD. En kvällstidning, en public service-koncern och en dagstidning. Två råkar vara i samma koncern, Schibsted, vilket väckt en del misstankar om att det är en händelse som ser ut som en tanke att Bonnier inte ”får vara med” (Wahlström har också skrivit en uppmärksammad och hårt kritiserad – bland annat av mig, på Twitter – artikel om Bonniers mediemakt i Aftonbladet).
Jag vet som sagt inte hur urvalet skett, lika lite som jag vet hur det gick till när Hovet valde vilka medier som skulle få intervjua Victoria & Daniel inför sommarens bröllop eller vilka som får intervjua stora artister inför deras Sverigebesök. Men jag kan gissa: utifrån hur materialet ska få största och bästa möjliga spridning. Vilket i Wikileaks-fallet torde handla om vilka som har kunskap nog att kunna hantera det svårtolkade materialet – och en stor publik som kan vara intresserad. Inget hokus pokus eller fog för konspiration där, alltså. Men som sagt: bara Wikileaks/Wahlström vet hur de tänkt.
Varför fick SvD ta del av material?
Min gissning: dels för att vi varit aktiva och visat intresse under en längre tid, dels därför att de gjort bedömningen att vi är en tidning med reportrar med stor sakkunskap om de här ämnena och att vi därför kan hantera och presentera detta svåröverskådliga och svårtolkade material bra.
Hur gick det till när SvD fick tillgång?
Jag träffade Julian Assange i mitten av augusti och framförde då önskemål om att SvD gärna ville vara med vid något kommande stort släpp och få möjlighet att förhandsgranska dokument, på samma sätt som The Guardian m fl fått. Sedan har vi stött på ett antal gånger under hösten och nu senast när besked kom ett kommande större släpp. Vi har tidigare blivit utlovade dokument som aldrig kommit, men den här gången fick vi besked om att vi skulle få tillgång till dokument.
Har SvD fått se allt?
Det vet jag inte. Jag har noterat att det inte finns några telegram märkta ”Top Secret” i de dokument vi har. Antingen fanns det inga under den här perioden, eller så har Wikileaks gjort en egen gallring. Vi har fått se drygt 600 telegram, som vi fick tillgång till i tisdags kväll. Telegrammen finns i stora excelark, som är ganska så svårnavigerade och svåra att söka i, vilket gjort att hanteringen tagit viss tid, Vi har också lagt ner mycket jobb på att försöka få information bekräftad och värderad innan vi publicerat.
Varför ville SvD komma åt Wikileaksmaterialet?
För att kunna granska det och göra en egen bedömning av vad som är mest intressant. Vi ser på Wikileaks som en källa, som sitter på ett material som är potentiellt nyhetsmässigt högintressant. Det är inte tal om att återpublicera allt de har okritiskt, men vi vill titta på materialet för att göra en egen genomgång. Den synen delar vi nog med alla andra medieföretag i hela världen.
Ser SvD några problem med materialet?
Som jag skrivit tidigare: Wikileaks är en omstridd organisation och det finns frågetecken och kritik mot hur organisationen fungerar, hur den får tag på information och hur informationen som sprids kan orsaka skada. För oss och andra medieföretag är Wikileaks därför både en organisation och maktfaktor som ska granskas – vilket vi bland annat gjorde i helgens reportage om deras arbetsmetoder – och som man kan använda som källa. Där finns inga motsättningar.
Har SvD betalat Wikileaks eller Johannes Wahlström för tillgång till materialet?
Nej, inte en krona.
Har SvD gjort upp med de andra medieföretagen om en tidsplan och en arbetsfördelning om vad som ska publiceras?
Nej. Vi har fört en diskussion med Wahlström om vad som finns i filerna och uppgivit vad vi är mest intresserade av att fördjupa sig i. På så sätt har det blivit en ganska naturlig uppdelning. Men Aftonbladet, SvD och SVT har alla gjort granskningar kring till exempel mötena mellan svenska UD/justitie-tjänstemän och ambassaden/FBI. Vi har också kommit till delvis olika slutsatser om dessa, vilket visar att det rör sig om oberoende granskningar och inget regisserat samarbete.
I gårdagens Dokument inifrån påstods till exempel att uppgifterna i telegrammen visar att Sverige haft kunskap om USAs övervakning (SDU) av svenska medborgare längre tid än man tidigare påstått. Det var inte den slutsats vi kommit fram till. Vår försvars- och säkerhetsreporter Mikael Holmström gjorde snarare bedömningen att det INTE fanns något i dokumenten som stärkte sådana teorier – men att det ändå var högintressant att det förts diskussioner om USAs terroristkontroll. Detta resulterade i artikeln ”Samarbete med USA skulle inte visas upp”, som vi framställt och planerat till dagens tidning.
Efter att vi sett SVT-programmet tog vi dock beslutet att lägga ut texten på Svd.se, bland annat därför att vi hade annan information och drog andra slutsatser.
Under kvällen tog SVT bort alla artiklar om inslaget i Dokument inifrån – möjligen efter att ha läst vår version eller efter kritik från Beatrice Ask – och återkom senare med en reviderad version, där samtalen på ambassaden inte längre kopplades ihop så starkt med SDU-övervakningen. Aftonbladet rapporterade också, i dagens tidning, med sin tolkning av materialet.
Detta visar på två saker: dels att de redaktioner som granskat filerna agerat oberoende, dels att det är svårtolkad materia. Vi har glädjen att ha en reporter som Mikael Holmström, med enorm sakkunskap och erfarenhet av de här ämnena, och har vilat tungt mot hans värdering av vad som är nyhetsmässigt mest intre
ssant.
Det finns alltså ingen ”Wikileaks-kartell, vilket bland annat påstås i den här bloggen?
Nej, självklart inte. Däremot är det inget konstigt att medieorganisationer pratar med varandra och har ett samarbete kring enskilda jobb. Vi har gjort grävjobb tillsammans med Kalla Fakta, Ekot och polska Uppdrag granskning tidigare och samarbetar gärna med andra. Wikileaksmaterialet är så stort att det räcker till för flera redaktioner – och dessutom styr vi ju inte över det, utan det är organisationen själv som väljer hur de fördelar det.
Kunde inte alla redaktioner fått materialet samtidigt?
Jo, om Wikileaks valt den modellen. Jag tror dock inte att de gynnat kvaliteten i granskningen. Då hade det snarare kunnat bli ett race om att komma först med till synes sensationella uppgifter, utan att försöka få dem bekräftade och värderade.
Varför gör inte SvD allt material offentligt nu?
Vi behandlar Wikileaks som en källa och sprider inte källmaterial hur som helst. Det finns också personkänslig information i materialet, till exempel om asylsökande eller personer som USA visat intresse för. Wikileaks offentliggör dokument efterhand, när medierna publicerat.
Här är en länk till vad SvD publicerat om Wikileaks: både egna nyheter ur dokumenten, uppföljningar på andras och allmänna artiklar om organisationen och reaktioner världen runt på publiceringarna; http://www.svd.se/search.do?q=wikileaks&timeRange=1month
