Begreppet ”autonoma aktivister”, som senast förekom i rapporteringen från upploppen i Rosengård, är inte bekant för alla läsare. Frågan är om dess innebörd är helt bekant för någon.

”De autonoma” är en löslig beteckning för utomparlamentariska grupper långt ut på vänsterkanten. Den finns numera i många länder. En viktig del i medlemmarnas självbild är att de står utanför det etablerade ”förtryckarsamhället” – de är autonoma, självständiga. De kan vara syndikalister, medlemmar av Antifascistisk aktion (AFA), marxister med flera.

För många autonoma är våld en legitim ”försvarsmetod”. Sydsvenska Dagbladet har kallat rörelsen stenkastarvänstern.

Om jag säger till dig att vi skulle ha ett möte klockan 14, men nu vill jag flytta fram det en timme, kommer du då klockan 13 eller klockan 15? En sak är klar: folk tolkar ”flytta fram” olika. Det formellt riktiga, med stöd i Svenska Akademiens ordlista, är att framflytta betyder senarelägga. Så du ska komma klockan 15. Men många tänker sig tydligen ”flytta fram i almanackan” eller så och kommer klockan 13.

Mitt råd inom SvD är därför att undvika uttryck som flytta fram och bak (i tid). Bättre att skriva bara flytta, eller senarelägga/tidigarelägga – eller något annat som alla uppfattar på samma sätt.

Att människan inte har ett självklart sätt att relatera framåt och bakåt på en tidsskala visas av att ”to bring forward” på engelska betyder att tidigarelägga.

SvD skriver Bombay och inte “Mumbai” som sedan 1996 är det officiella namnet, därför att Bombay är det etablerade svenska namnet på denna indiska storstad. Det är inte konstigare än att vi skriver Rom, inte Roma och Köpenhamn, inte København. Vi säger heller inte att “vi bilade genom Deutschland och hann ner till France före midnatt”. Dessa städer och länder har svenska namn. Valet att inte skriva Mumbai är således inget politiskt ställningstagande. Visserligen går namnet Bombay tillbaka på kolonialspråket portugisiska (bom bahia, god hamn), anglifierat av efterföljande kolonialister till Bombay, men mycket långt bak i historien.

Det måste vara fel att kalla Barack Obama för svart, hävdar ett par läsare. Hans mor är vit och hans far svart. ”Då kunde ni lika gärna kalla honom vit, eller åtminstone färgad”, står det i ett av mejlen.

Huvudskälet till att vi kallar Obama svart är journalistiskt. Det är denna del av hans etniska bakgrund som är det nya i presidentsammanhang, det nyhetsmässiga, det som gör att valet av honom kan kallas historiskt. Och vi har anammat den terminologi han själv, det omgivande samhället och medierna använder: black (svart).

Argumentet att kalla människor det de kallar sig själva är särskilt starkt, anser jag. Och det varierar. Martin Luther King talade om negrer. Det gör USA:s svarta inte längre, sedan länge, och inte vi heller.

”Förstår inte vi läsare begrepp som ‘förföljare’ och ‘inhägnade områden’ längre eller varför känner ni er tvingade att förklara dem på engelska”, frågar en läsare. Hon exemplifierar med stalkning och gated communities, två aktuella fenomen.

Nej, vi har inte övergått till att förklara svenska på engelska. Tvärtom: vi förklarar engelskan på svenska. Vi varken kan eller vill låtsas som om de engelska orden inte finns omkring oss utan vår ambition är att översätta många av dem. På så sätt har läsarna ännu mer nytta av SvD. Därför kan vi skriva ”…människor som förföljer andra, s k stalkare.”

En återkommande diskussion med läsarna gäller vad som är korrekt terminologi inom olika områden. Där uppstår ibland en intressant skillnad mellan fackspråk och vad vi kan kalla allmänspråk. I en notis förra söndagen kallades ett grekiskt fartyg som kapats utanför Somalia omväxlande för båt och fartyg. En pensionerad fartygsbefälhavare protesterade. En båt är ett mindre flytetyg. Allt bredare än fyra meter och längre än tolvmeter är fartyg.

Jo, men allmänspråket har etablerat en vidare betydelse av begreppet båt. Fråga dem som tar Finlandsbåten till exempel.

Så även om jag personligen skulle hålla mig till ordet fartyg om det som kapades vill jag inte döma ut synonymen båt som helt fel i en tidning som ligger det vårdade allmänspråket nära.

Nästan varje gång vi använder ordet dagis hör någon av sig som arbetar inom förskolan. De kallar begreppet dagis fel, barnsligt och utan respekt för personalens utbildning och pedagogiska ambitioner. Förskola ska det heta!

Jag tycker att reaktionen är överkänslig. I våra interna skrivregler rekommenderar vi ordet förskola, men accepterar också dagis. Det är trots allt ett mycket väletablerat och frekvent ord i allmänt språkbruk. Dagis har för länge sedan lämnat både barnspråket och referensen till de tidiga barndaghemmen. I dag är det i praktiken en synonym till förskola, helt enkelt, och innebär inget nedlåtande.

Att fransmän har svårt att uttala h vet man ju sedan gammalt. Nu har det skapat en politisk piruett i Israel, läser jag på sajten Regret The Error som samlar på roliga rättelser.

Det var Frankrikes utrikesminister Bernard Kouchner som under ett besök i Israel sa, i en intervju på engelska, att Iran inte kommer att kunna skaffa kärnvapen därför att ”ni kommer att äta upp dem innan dess” – you will eat them before. Citatet lyftes fram i söndags på tidningen Haaretz förstasida. Nästa dag rättades det. Kouchner hade försökt säga ”you will hit them before”, men reportern hörde eat.

Kouchner lär ha bett om ursäkt för den fonetiska förvirringen – ‘ow nice of ‘im!

Lokalgeografi har en särskild plats i vaksamma läsares hjärtan. I veckan har vi påstått både att Tensta och att Bredäng ligger ”utanför Stockholm”. Det är ett innerstadsperspektiv. Tensta och Bredäng ligger i Stockholm, det är bara att titta på kartan – eller i kvalitetsredaktörens mejllåda – för att få det klart för sig.

Förort/förstad är däremot ett diffusare begrepp. Är till exempel Lidingö en förort till Stockholm? Nej, nej, ropar folk på ön med viss harm för de anar något nedlåtande. Här finns dock inget klockrent rätt eller fel. NE:s ordbok säger att förort är en ”mindre tätort i närheten av större samhälle där många av dem som arbetar i det större samhället bor”. Hur liten är mindre och hur många är många?

Bonniers svenska ordbok har definitionen ”mindre tätort som är anknuten till en större” och och Natur och Kulturs stora svenska ordbok föreslår att förort är ”ett område med t.ex.höghus som ligger utanför en stor stad”. Dessa beskrivningar passar på åtskilliga ställen och vad som är en förort ligger till slut i betraktarens öga.

Jag hörde nyss att Ekot kallade president George W Bush för ”lam anka”. Det är en dålig översättning av det amerikanska uttrycket lame duck. Bush är en haltande anka, det vill säga en president som inte har något riktigt inflytande längre nu när alla vet att han är på väg bort. Han linkar fram och kvackar så gott han kan, men omgivningen lyssnar inte som förr.

Bushs ankhälta blev särskilt tydlig igår när representanthuset sade nej till krispaketet trots att presidenten sagt att det skulle kasta USA ned i en ekonomisk avgrund. Han blev nog lika förvånad och generad som DN:s ledarredaktion måste vara. DN publicerar idag en ledare som utgår från, och rentav påstår, att representanthuset godkänt paketet. Hoppsan!