En huvudvärk mindre

Något som har plågat mig ända sedan jag betalade anmälningsavgiften till Vätternrundan är resandet och boendet i Motala. Hotellrummen i Motala är slut sedan länge. Tält känns inte så lockande, en sovsäck och liggunderlag i en gymnastiksal kan ju funka även om sömnen säkert inte blir så bra. Och så är det resan dit och hem, där man inte bör köra förrän 6 timmar efter målgången, vilket för mig blir runt 23 på lördagskvällen. Lösningen för mig kom med ett mejl från SJ som ordnar ett särskilt Vätterntåg. Avgång från Stockholm fredag den 14:e kl 10. Cykeltransport med tåget. Tåget ställs upp i Motala över natten och man sover i sovvagn. Och resan hem sker klockan 20.30 på lördagskvällen, tre och en halv timme efter min förväntade målgång. Smidigt. Haken är priset, 1995 kronor. Men så får det bli.

I söndags genomförde jag och Fredrikshofs sub 12-grupp en slags generalrepetition inför rundan. Upp via Roslagen till Uppsala och hem igen. 24 mil blev det enligt min cykeldator. Vädret var det bästa, soligt och utan mycket vind. Det var nyttigt och gav mig framförallt två viktiga lärdomar:
Jag måste ha med mycket mer vätska under loppet, och viktigast:
Cykling är oftast roligt men kan också i perioder kännas ganska trist.
Att sedan de negativa tankarna skingrades efter matstoppet i Uppsala lärde mig att mat och dryck är helt avgörande för att orka, fysiskt och psykiskt. Självklart? Javisst, men det är faktorer som inte spelat så stor roll när jag bara cyklat i några timmar. Nästa lördag ska jag cykla i 12!