Knut Brunnberg
Igår tog jag mig till Brostugan på Drottningholm för träning med Fredrikshof. På mötesplatsen delades cyklisterna upp efter förmåga i olika fartgrupper. Som nybörjare anslöt jag mig till den långsamma gruppen. Gruppens ledare var Bo Sjöberg, även kallad Bosse Diesel. En lång, mycket solbränd man med självklar auktoritet.
Bosse Diesel är också mannen som ska leda just min grupp, Sub 12, runt Vättern i juni. På denna första träning tog vi en runda på Färingsö och övade på gruppcykling i tvåpar. Till skillnad från en belgisk kedja där växlingen i täten sker kontinuerligt innebär tvåpar att det par som är längst fram drar gruppen inte växlar direkt utan ligger kvar under några minuter. Tidvis flöt det på helt okej. Men jag har en känsla av att Bosse Diesel främst studerade oss den här första gången. Trimningen kommer säkert att bli mer handgriplig på de följande träningarna.
Trots att vi körde ganska lugnt kände jag mig lite matt när jag kom hem. Kanske en effekt av gruppcyklingen? Man måste vara på helspänn när man cyklar tätt – med ungefär 30 cm mellan mitt framhjul och den framförvarandes bakhjul. Rundan igår låg på sju mil. Totalt under april har jag cyklat nästan 33 mil. Obs mannen till vänster är alltså jag – inte Bosse Diesel.