Allt sker automagiskt, det bara rullar på

Då var det dags, premiärturen blev ett faktum på söndagsmorgonen efter lite peppning från min cykelpartner Clay.

Eftersom familjens hela bohag är magasinerat på grund av husbyggnation så blev det en tur till Shurgard för att leta rätt på all utrustning. Cykeln var ju bra placerad precis innanför porten.
– Men vart tusan är resten av prylarna!?
Efter en fyrtio minuters letande i flyttkartonger som står staplade tre meter upp längs väggarna så gav jag upp. Det blev en snabb vända till närmsta sportbutik. En ny hjälm, handskar och damasker fick komplettera dagens tur.

Cykeln pumpad med åtta bar i vardera däck och en tanke på hur ont i baken jag kommer att ha efter fyra mils gnidande, gav mig lite ågren.
Så snabbt pedalerna klickat i får jag blodad tand, tusan va kul det är. Har jag glömt bort hur det är att cykla? Närå ordspråket tar ut sin rätt…
– Allt sker automagiskt, det bara rullar på.

Med endast fem grader i luften så biter kylan bra i ansiktet, känns som att cykla i kylskåpet med en sommaroutfit. Efter några kilometer så får jag upp tempen, den håller mig varm resten av turen.
Tanken slog mig innan vi tog oss ut på vägarna att vi skulle vara ensamma, men icke. Vi mötte ett tiotal par som var ute och luftade hojen. Några som man ofta möter ute på vägarna är ju Fredrikshof i deras trendiga röda cykelbyxor.
Dagens tur går bra, två månaders spinning har gett resultat. Känner dock en lätt trötthet i lår och vader när vi närmar oss tre mil.

Väl hemma så syns det ju att man inte ska ligga allt för tätt bakom Clay då det är vått underlag.

Foto: Privat

– Skönt att min cykelpartner heter Clay och inte Sten, för då hade det känts ordentligt.

I morgon så blir det ett spinningpass för att jobba igenom eventuell träningvärk.

Fridens!