DC-klimax kan bli olidlig nervpärs

Ibland kan man se fram mot femte och avgörande Davis Cup-matcher. Till exempel då lagen har två starka singeltvåor som prickat formtoppen och som strålar av självförtroende.
Då kan DC vara som allra bäst.
Möjligheterna att vi får uppleva en sådan klimax i söndagens möte mellan Jonas Björkman och Harel Levy är små – åtminstone att döma av deras insatser i fredagens inledande singlar.
Sett till förutsättningarna gjorde snart 36-årige Jonas ungefär vad som kan förväntas av honom efter det långa matchuppehållet. Ändå blev jag besviken. Jonas har ju gång efter annan haft en fantastisk förmåga att lyfta sig just i Davis Cup där han under sina 14 år gjort flera matcher av bragdkaraktär. Att vi inte ens fick se ett spår av det i hans match mot Dudi Sela gav åtminstone mig en form av tomhetskänsla, ett slags besked på att epoken Jonas Björkman kanske är över efter denna säsong.
Harel Levy blev utskåpad av Thomas Johansson som spelade mycket stabilt. Om det var svenskens höga tempo och offensiva spel som fick Levy Levy att framstå som en föredetting eller om den 30-årige israelen verkligen slocknat för gott är svårt att säga.
Däremot befarar jag att Levy kan lyfta sig i en match mot en tempofattig motståndare och med 5 000 högljudda åskådares stöd i ryggen.
Om Sverige förlorar dagens dubbel vill jag förstås att femte matchen blir avgörande.Hoppas då att Jonas Björkman kan lyfta sig så som han gjort så många gånger förr i stora matcher.
Men befarar ändå att det blir en så där obehaglig nervpärs med två oroliga och osäkra spelare som trots stor rutin inte känner sig mogna uppgiften att rädda sitt lag undan kvalspel.