Dags att söka Wilanders efterträdare

Joachim ”Pim-Pim” Johansson riktar i dagens SvD kritik mot Davis Cup-kapten Mats Wilander.
Förstår honom.
Men ändå inte.
Tror nämligen att ”Pim-Pims” utspel har mycket att göra med den frustration han känner över att ha varit borta så länge på grund av skada.
Ska inte leka amatörpsykolog men tror att ”Pim-Pim” behöver mer bekräftelse på att han är behövd i svensk tennis. Han skulle inte kunna få ett bättre bevis på det än om Wilander då och då ringde för att kolla hur det går med rehabilitering och träning.
Men Wilander ringer inte och ”Pim-Pim” känner sig bortglömd.
Han menar att en DC-kapten borde höra av sig oftare än Wilander gör och visst kan ”Pim-Pim” ha en poäng i det. Men jag tror inte södertäljesonen skulle lida av den mycket sporadiska kontakten med DC-kaptenen om han själv hade fullt upp på touren och inte tid att tänka på annat.
Samtidigt tycker jag att det skulle vara självklart för Mats Wilander – inte i hans roll som DC-kapten utan som medkännande individ – att ibland slå en signal till den kille som sliter så hårt för att komma tillbaka men istället åker på motgång efter motgång.
Wilander har gjort sina misstag.
Han lämnade ett DC-läger i Australien för att själv spela uppvisningsmatch, han ser inte alltid svenskarnas matcher trots att han är på turneringen, han medger själv att hans agerande i förra OS inte var bra och frånsett i samband med DC-veckorna har han ingen nära kontakt med spelarna.
Gör det Wilander till en dålig DC-kapten?
Svaret beror på vilken typ av kapten man vill ha.
Det är spelarna som ska bestämma den saken men sett utifrån tycker jag att Wilander är en utmärkt kapten. Han får killarna att trivas under DC-veckorna och han får individualisterna att fungera bra i grupp.
Visst skulle det vara önskvärt om han hade en så nära kontakt med spelarna som dessa vill – det är ju individuellt – men problemet diskuterades internt redan för några år sedan.
Då bestämdes att förbundets sportchef Mikael Stripple skulle sköta mycket av kontaktbiten och Wilander kan inte skyllas för om detta inte varit till belåtenhet.
Jag tycker ändå att förbundet nu ska se sig om efter Wilanders efterträdare. Han har ett år kvar på kontraktet och även om han älskar – hans eget ordval – jobbet är det klart att interna schismer kan få honom att tappa lusten när som helst.
Dessutom är frågan hur kul han tycker det är när nu 35-årige Jonas Björkman och tre år yngre Thomas Johansson förr eller senare försvinner från laget. Och vilket stöd har Wilander egentligen då? Detvar veteranerna som backade upp honom förra gången det blåste snålt.
Hur som helst måste förbundet göra en rekryteringsplan. Det handlar i första läget inte så mycket om namn utan om vilken typ av kapten man vill ha. Samt förstås vilken typ av kapten förbundet har råd med. Wilander jobbar gratis fram till en eventuell semifinal- ”från det får jag en slant” – och hur många framtida kandidater av klass kan ge det fattiga förbundet ett så generöst erbjudande?
Ovanpå allt ska man veta att Sveriges Davis Cup-lag går en dyster framtid till mötes. När Björkman/Johansson lägger av återstår bara Robin Söderling och ”Pim-Pim” som singelspelare. Med tanke på främst ”Pim-Pims” långa skadeuppehåll och återkommande problem är det bara en klen förhoppning att båda ska var skadefria samtidigt.
Det mesta talar för att Sveriges en gång så framgångsrika DC-lag om några år kommer att harva i division I för att göra bara sporadiska besök i högsta divisionen.
Vill det sig illa bär det ner i ettan redan i år.
Bortamatchen mot Israel 8-10 februari blir en tuff uppgift utan Robin och ”Pim-Pim”. Skulle laget tvingas till kval och i höst förlora där tror jag inte att vi få se Mats Wilander i kaptensstolen nästa säsong.