158 platser till slutspel för Sverigeetta

I dag inleds WTA-slutspelet i Madrid. Ryssland har tre spelare med, Serbien har två och USA, Slovakien och Belgien var sin.
När få vi se en svenska i slutspelet?
Definitivt inte inom de närmaste fem åren, knappast inom tio år och tiden därefter är inte lönt att spekulera om. Men förhoppningsvis dyker det snart upp ett jättelöfte som en dag sätter svensk damtennis på kartan.
Tänk vad fantatiskt det skulle vara med en svenska som slåss om de tyngsta titlarna på vad som i alla fall nu är världens största proffstour inom damidrotten. En kvinnlig stjärna skulle locka både sponsorer och media som har en beydligt mer avmätt inställning till manliga toppspelare. Dessa har ett tungt ok att bära eftersom de ständigt jämförs med ännu mer framgångsrika föregångare.
Sådan press slipper nästa generation svenskor. Att jämföras med till exempel nuvarande ettan Sofia Arvidsson är ju inte direkt betungande även om Sofia har en WTA-titel på meritlistan.
Hennes nuvarande 166 plats på rankingen väcker frågan om varför det händer så lite i svensk damtennis som under de senaste åren fått bättre uppbackning än på många år.
Visst, det var fyra hemmaspelare i semifinal i Stockholm Ladies där Johanna Larsson finalbesegrade Nadja Roma och om de varit fyra, fem år yngre hade deras framgångar på den nivån lovat mycket stort för framtiden.
Men så är inte fallet nu.
Varför händer så lite i svensk damtennis och när kan vi vänta oss framgångar på annat än mycket låg nivå?
Skulle vara inressant med ett svar från de i förbundsstyrelsen och de ledare, tränare i förbundet som har damtennisen på sitt bord.