Jonas Arnesen
Så var då allt klappat och klart för Masters Cup. Richard Gasquet tog den åttonde och sista platsen och blir därmed första fransman i slutspelet sedan Sebastien Grosjean för sju år sedan finalföll i Sydney mot hemmafavoriten Lleyton Hewitt.
Men den senaste tidens hetaste spelare är ändå allroundskicklige argentinaren David Nalbandian som i de två senaste Master series-turneringarna besegrat världsettan Roger Federer och faktiskt inte var långt från en slutspelsplats.
Nalbandians förvandling är fantastisk och de läsare som menar att jag pekat ut honom som dopad läste mitt inlägg som f-n läser bibeln.
Jag skrev att Nalbandian ska betraktas som oskyldig till dess motsatsen bevisas men att jag inte skulle bli förvånad om det avslöjas att han vari dopad.
Kan i och för sig förstå att vissa retade upp sig också på den skrivningen men kan INTE och kommer ALDRIG förstå de mer än lovligt godtrogna själar som drar till Martina Hingis och Nikolaj Davydenkos försvar.
Hingis sa själv att hon lämnat positivt dopingprov men nej, det räcker inte för vissa som inte förstår hur jag kan skriva att Hingis brutit mot dopingreglerna.
Likadant i fallet med Davydenko. Här finns det personer som försöker förklara hans läggmatcher med formsvacka och för hårt matchprogram.
Jisses! Det är så man inte tror sina ögon när man läser vad bland andra Marcus och Jack S kokar ihop. Vad är syftet? Att få det att låta som om jag utan grund är ute efter vissa personer?
Den som tror att Davydenko servar i fel ruta eller i underkant av nät därför att han spelat för många matcher har absolut ingen koll.
Davydenko tankar. Punkt slut. Fråga hans motståndare, fråga domare, fråga ATP, fråga tränare, ja, fråga alla som på nära håll följer tennisen och du får samma svar. Men frågan är egentligen överflödig, alla som kan tennis och ser en av Davydenkos läggmatcher inser vad det handlar om.
Att Marcus, Jack S och ytterligare några inte gör det säger mer om dem själva än om något annat.